ljuvlig sommartid

borta bra men hemma bäst...

Med åren blir det allt tydligare. Att jag är en hemmaråtta.
Hemma är

tillfällig påminnelse eller?

vem vet? hur som helst klättrade nervsmärtan från mitt på foten vidare till hälen och ilningarna i rumpan försvann fram emot lördagkväll.
Söndagen fick jag med mig maken på en kortrunda, tre-och-en-halva, och sträckte ut mig i långa dykningar i poolen efterår.

Ett litet tvivel gnager dock kvar och när nummerlappen till vårruset kom idag gav jag mig ut på en femkilometers bara för att berätta för mitt psyke att jag kan.
Och det kan jag ju. Rätt bra tid också fast det kändes tungt.
Nu är det en vecka kvar så jag ska koncentrera mig på löpträning i veckan. Tar en supertempolöpning imorron bitti för att öka farten lite i kroppen.

dysfunktionell kropp

min rygg gör sig påmind. Det ilar och hugger mitt på utsidan av vänster fot. Sendraget i benet väcker mig varje timme och tvingar mig upp ur sängen för få krampen att släppa. Benet är bortdomnat och det sticker i foten. Stundtals känns det som jag bara har ett ben. Det högra.

Bilkörningen blir lidande och det är nästan omöjligt att ligga i bilkö och krypköra eftersom vänsterfoten inte orkar med trixandet med kopplingen.

jag tänker på hur det är att ha dolt handikapp. Att jag inte vill att folk ska veta. Jag vill vara den där sportiga, sunda och starka som nästan är femtio och håller sig i trim. När påminnelsen blir stark ser jag att de där loppen inte är viktiga. Bara jag kan få fortsätta springa, njuta och leva som jag vill.

suck!

borta bra men hemma bäst...

Med åren blir det allt tydligare. Att jag är en hemmaråtta.
Hemma är

Valborgszumba