pusselbitar på plats

två pusselbitar ramlade på plats idag. Våra tomtpinnar har placerats och vi fick mer än vi trodde. En halvmeter mer! Nu kan vi äntligen få ett nytt staket på plats.
Den andra pusselbiten är härlig. Vi har haft sotarbesök och kan nu elda i vår spis. Det värmer i höstkylan som just slagit till.

Äpple

Jag kan inte motstå frestelsen att göra en äppelsmulpaj med nötter och havregryn. Att äta ljummen med vaniljglass eller creme fraiche smaksatt med ett stänk vaniljsocker.

bli frisk av naturen

när man bor nära havet vore det rent dumt att inte regelbundet gå ut och njuta i där. Jag tror att havet, skogen, träden och vinden helar.

Min rygg klämmer åt nerverna som går ner i benet. Jag tränar varje dag. Benet fungerar mycket bättre. Min löpning löper bättre och snart kan jag gå upp på tå med höger fot. Stooort!
Det är underbart att se hur kroppen svarar på träning och hur glad man blir när man klarar att springa i sanden.

rehab igång

mitt besök hos sjukgymnast med specialkompetens idag gjorde mig glad. Han konstaterar visserligen att min reflex i höger häl är helt väck och att muskelsvaghet och känselbortfall är ett faktum men jag reagerar ingenting på att det skulle finnas en nervretning. Smärtan borta. Diskbråcket har gått tillbaka. Ett mirakel i sig.

Jag både får och SKA träna. Så hårt jag vill och gärna med vikter. Uthållighetsträning med lättare vikter länge så att mjölksyra börjar pumpa. Särskilt i min högra fot. Att jag anmält mig till Tjejmilen 2011 tyckte han var bra!

min kropp är fantastisk

igår tog jag bara en smärt-tablett, modell stark. Jag avvaktade och avvaktade för att känna smärtan och intensiteten. Den infann sig inte före läggdags. Jag har en tablett på nattduksbordet som jag tänkte ta om jag vaknade av smärtan under natten. Den ligger kvar.

Under morgonen har jag tagit en Ipren mest för att jag kände huvudvärk.

Kvar finns känselbortfallet i höger häl och utsidan av foten. Stelhet i vaden, svagheten i bela benet och ömheten över svanskotan. Vänster ben fot är mer bortdomnad än innan också. Ingen smärta direkt. Men definitivt ett diskbråck.

Min kropp är fantastisk...

ny rehab

jag ska
besegra smärtan
öka muskelstyrkan
träna upp smidigheten
hålla konditionen
........................målet är en stark, frisk, rörlig kropp som gör vad den vill !

pest eller kolera

biverkningar är ibland hemska.Jag avskyr att må illa och spy. Det är just det som händer. Det är ändå att föredra istället för den smärta som annars kikar fram.
Tur att illamåendet går över i takt med att kroppen lär sig tåla. Det låter ju helt snurrigt....

Attityd

Allt handlar om ett val. Man kan välja hur man vill förhålla sig till allt.
I synnerhet när det handlar om mig själv, mina känslor, mina handlingar och mina tankar. Tanken har en fantastisk kraft och det gäller att tvinga in sin tanke i den riktning man vill gå. Jag vill bli frisk. Då måste jag intala min hjärna att tro att det är det jag ska bli. Där ligger tvivel och idag är det en dag då jag tillåter mig att ramla ner i sorgen. En sorg över en kropp som är dysfunktionell.
Sen måste jag börja älska min kropp igen. Jobba med den så den börjar om. Stärka mag-rygg och benmuskler. Öka rörligheten i foten och stärka armar.
"jag är frisk, jag är fri, jag är full av energi!"

diskbråck - ett faktum

om ni vill veta mer om vad som sker. http://www.kiropraktorgoteborg.se/diskbrack.html

Jag har nog vetat i flera dagar faktiskt. Att det var på gång.
I mitt hemmaapotek finns tabletter som blev över förra gången - 2008.
Tur det för de där fina endorfinerna höll inte i sig så länge.
Nu är känseln borta i högerfot. Höger ben svag och knappt stödbart. Ischasnerven strålar ner i benet och det buktar i svanskotan.

jaha... det här verkar bli en rehab-blogg... med smärtan lindrad känns det aningen bättre men besvikelsen och sorgen sliter i mitt inre och en känsla av att börja från början.

endorfiner gör susen

enligt wikipedia.org....

Endorfin är ett peptidhormon som kroppen tillverkar själv och som lindrar smärta. Hormonet påverkar vår vilja att sova, äta och dricka. Endorfin utsöndras bland annat vid skratt, stress, motion, men även av sex, förälskelse och vid akupunktur.

Endorfinutsöndringen kan leda till "träningsnarkomani", vilket är en kombination av kemiskt beroende av endorfin och ett psykiskt beroende. En studie har visat effekten av endorfin, mätt i milligram morfin injicerat intravenöst, att 45 minuter högintensiv löpning gav samma effekt mätt i smärthämning vid termisk provokation, som vid injicering av 10 mg morfin.[1]

Endorfin anses ofta vara kroppens eget morfin, av den anledningen att ämnena, precis som morfin, heroin och andra opiater, binder till så kallade mu-receptorer. Kemiskt är dock endorfin och morfin helt obesläktade. På samma sätt som effekten av morfin och heroin kan hämmas med hjälp av naloxon, har detta ämne samma hämmande effekt på de kroppsegna endorfinerna.

smärtblogg

Jag vill inte att det här ska bli en smärtblogg framöver och hoppas att det här är ett tillfälligt inlägg.
Sakta men säket har jag insett att min ryggsmärta i många stycken liknar den som föregick diskbråcket första gången 2003 liksom andra gången 2008.
En gnagande, molande värk. Lite diffus tryckande i hela ländryggen ner mot svanskotan. En stark önskan att stretcha ut ryggen men sen en insikt om att det inte alls har nån effekt. Massage från maken som inte alls avlastar. Ipren och alvdon som endast lite minskar smärtan. En trötthet i rygg och ben som är tung.
Det vänstra benet, eller egentligen foten, fungerar sämre. En försämrad känsel i vänster hålfot och när jag tänker efter ökade anfall av sendrag i vänstra benet under de senaste veckorna.

Jag är djupt oroad för hur den gnagande smärtan ligger mot höger skinka.En svullnad finns kring svanskotan. Som en liten kudde av vätska under huden.

Jag packar ner starka värktabletter, fyller på min lilla vattenflaska och lägger ner en spypåse i väskan. OM jag skulle bli sjuk på bussen. Funderar lite om var kryckorna tagit vägen. Om vi har rullatorn kvar efter svärfar eller om den ligger på landet.

En ledsenhet gror inom mig tillsammans med en stark känsla av att värja sig. Jag VILL INTE. Inte igen. Jag vill springa. Löpa med vinden vinande. Skutta fram under lövverket i Hagaparken på lördag. Njuta av att göra nåt roligt och meningsfullt ihop med mig dotter. Det är bara en tillfällig svacka. Så det så.

konflikter nära och långt borta

Mänskliga relationer är svårt.
Våra närmaste relationer är svåra att vårda. Vi tar varandra för givet, blir dåliga på att kommunicera, säger hårda ord, tappar respekten, känner oss kränkta, kränker och vill ha upprättelse. Så länge vi inte kan rätta upp, reparera, visa respekt och ömhet och hitta gemensamma värden hemma är det förstås ännu svårare i samhället.

Den viktigate gåvan vi kan ge våra barn är just att våga ha olika åsikter, diskutera, debattera, lyssna in, reflektera över det man hör och värdera det. Kanske rent av omvärdera. Tolerans och tålamod föds hemma.

Rädsla och sorg är förstås det som driver oss in i beteenden vi inte önskar. Ingen är stolt över att tappa masken, att låta sina mörka känslor svämma över eller att explodera. Det är förstås inte ett dugg bättre att implodera, stänga in sin ilska, känsla av kränkning eller rädsla. En bättre väg är att lite men ofta ventilera sina undringar, sina rädslor och sina tankar innan de växer till monster.


Världens alla krig handlar om just det här. Och i stor skala. Här kan man blanda in grupprocesser, makt och härskartekniker och manipulation.

lika-olika

Många tankar går runt. Runt och runt. Gnager och fräter. Hisnar och hoppar. Drar och sliter.
Vart är vi på väg? Varifrån kommer vi? Vem är oskyldig ? Vem är skyldig? Var kom rädslan från och hur kan vi trösta? Trösta eller lugna eller bygga broar eller skapa mötesplatser?

Lika är lätt. Lika är lugnt. Lika är stillhet. Lika är ro. Lika är långsamt. Lika är upprepening. Lika är monotont. Men samma.

Olika är svårt. Olika är fart. Olika är rörelse. Olika är oro. Olika är snabbt. Olika är nytt. Olika är förnyelse. Men annorlunda.

Jag förundras över mina egna starka känslor. Jag dem nästan inte. Ett tomt gap inom mig med frågor och chock. Är det det fundamentalistiska kristna som skrämmer mig så? Är det det fundamentalistiska muslimska som skrämmer dem?

Hur kan vi ge våra barn lust att lära? Lust att basera åsikter på fakta? Lust att möta annorlunda människor? Lust att förstå andra?
Varför vill inte människorna tro mig när jag säger att kvinnor kan lika bra som män, att homosexuella inte är samhällsfarliga, att det kristna budskapet är lika trångt som det muslimska, att kriminalitet är sprungen ur socioekonomiska orsaker, att våld föder våld, att flykt inte är nåt man väljer?!

löpning i Hagaparken

Hela vackra Hagaparken kryllar av människor idag. Inte bara löpare, som jag och dottern, utan också stora brännbollsgäng, tanter med stavar, hundägare, barnvagnar och nån mysko gubbe.
Slottet är omgärdat med rejält järnstängsel och kameror var tionde meter men vad gör det. Vi provlöper banan inför Topploppet den 2 oktober. Vi springer fel på sisådär 400 meter när vi tar av för tidigt vid fjärilsmuseet. Nåväl. Rätt så ok tid ialla fall. Vi hinner springa en gång till helgen innan loppet. Tänk om det bara var lite lättare att ta sig dit.

paket

som man blir glad av.

Lycka

vad är väl en bal på slottet...
Jo, just att få laga mat i ett rörigt, stojigt och skrattigt kök med alla sina ungar och store varme man.
Och att få möjlighet att ta en löptur med käraste dotter och att hoppa i poolen som är uppvärmd till 27 grader. Och att större delen av familjen hoppar i och virvlar runt i skratt och bus.
Att från skämt och flams hamna i seriösa diskussioner om valet och om att vara kritisk till tidningar och vallöften.
Att mötas i en närhet och samhörighet som är så tät att den nästan syns.
det är Lycka.

njuta av nuet och längta till framtiden

en del tror det finns motsättningar mellan att njuta av sin fantastiska tillvaro, med härlig familj, drömhus förlagt i naturen (precis där jag vill bo), ett arbete som är meningsfullt och roligt, vänner som betyder nåt och att längta framåt.

en del tror att om man hela tiden vill planera och läsa på och tänka ut och fantisera om nåt som ska hända om ett halvår eller så så uppskattar man inte det man har runt omkring sig i sin omedelbara närhet - i vardagen.

Kanske har de rätt. Eller inte. Förmodligen olika för olika personer.

Jag gillar att sätta upp mål, planera händelser som små projekt, hitta delmål och ta reda på fakta. Det är nästan som att processen fram till själva händelsen, en resa eller kanske bara en middag med goda vänner, är som en njutning i sig själv.

Jag gillar att frysa ögonblick när de sker i nutiden. Att se hur dimman lägger sig längs med havsytan genom bussrutan högt uppe på bron mot stan. Att känna hur vinden är kallare än vattnet i poolen när jag dyker i. Att huden på min elvaåringe son doftar gott när han kommer ut ur duschen. Eller att bli omättligt stolt över en medarbetare som sprungit tjejmilen på 53 minuter. Små njutningar var och en. Av lycka.

Lycka går inte att mäta och i min värld (och den är ju faktiskt helt min egen subjektiva sanning) går dessa fenomen hand i hand. Nu och sen.

förtidsröst

Nu har jag lämnat min röst i förtid. Förtidsröstat.
Förr hette det poströst men det var ju innan vi slutade att ha postkontor.
Här tilldrog sig händelsen på vår lokala lilla bibliotek. Två skärmar fanns uppställda i ett litet studierum, varav en var liksom felvänd. Man kunde sätta sig vid skärmen och lägga ner sina röstsedlar med ryggen mot eventuella andra röstande. Dumt.
Jag röstade klart. Mina kuvert ligger i ett stort kuvert i lådan och röstkortet är använt. En kvinna bakom mig hade lagt alla sina röster i samma kuvert och blev därför ombedd att göra om momentet. " ja, det är ju fyra år sen sist!" var hennes kommentar och så gick hon med raska steg tillbaka. Utifrån vad jag kunde tolka hennes ålder borde hon gjort det många gånger fler än bara för fyra år sen. Dumt.
Jag kryssade både i kommunala och landstingsvalet. Bläddrade lite mellan två olika i Riksdagsvalet och valde sen en. Klart!
Valhelgen åker vi till Gotland och myser istället. Där blir valen enkla.

mer om klåda

Läser i Fass på nätet :
Solbestrålning kan ibland framkalla klåda, vanligen lokaliserad till solbelysta ytor. Man kan då ha en brännande symmetrisk klåda på armarna sk bracioradial pruritus.. Besvären kommer ofta fram på höstkanten, sitter i några månader för att sedan klinga av. Klådan är så intensiv att patienten vaknar. Orsaken tros vara en slags solskada som ger påverkan på ytliga nerver i armarna. Liknande klåda kan också uppstå inom ett avgränsat klådparti på ryggen, notalgia parestetika. Även denna klåda kan ha sin orsak i någon form av nervskada.

Kanske är det nåt att berätta för husläkaren idag. Hon är jättebra och blir säkert trött av att jag alltid har ställt egen diagnos men förmodligen är jag inte ensam om det. Hur som helst är det oerhört plågsamt med klåda. Armar och övre delen av ryggen är ansatt och alla vet väl hur det är att ha "kli" mellan skuldrorna.
Lite nervsjuk är jag ju redan i vänster ben, om än mer djupliggande, med nervtrådar som inte hittar varandra efter att ha suttit i kläm i ryggslutet (spinal stenos).

Nu är det mest förkylningen som stressar mig. Den gör att jag inte kan löpträna och jag hade tänkt komma igång med styrketräningen den här veckan.

val- och mediaallergi

Mitt i valtider blir jag lite allergisk. Det kliar på ryggen och ner på överarmarna. Om nÄtterna är det värst. Särskilt när jag ska somna.
Kanske är det dags att ställa diagnos. Jag har tid hos doktorn men gör, som alltid, en egen analys av läget.

Att det sammanfaller med upptrappningen av valrörelsen slår mig när jag slår på TV:n och en prydlig Jan Björklund i skjorta och slips blir utfrågad av skickliga (?!) och ifrågasättande journalister. Jag får ju alltid lite kli av honom och en stark önskan att krafsa och klia så att jag byter kanal. Och det går över.
Ibland byter man kanal men hamnar på konkurrerande kanal som visar Alliansen som kommer vandrande tillsammans i bredd. Leende och självsäkra. Fyra i bredd och en av dem kvinna. Hmmm. Jag borde kanske klippa ner naglarna så jag inte river hål på skinnet. Nu har också de röd-gröna börjat vandra i bredd. Men bara tre och faktiskt två kvinnor. Men lika leende och självsäkra. Det kliar.
Lyssnar man lite längre och hör vad alla säger blir man kraftigt förvirrad. Vem tycker vad egentligen?! Men va?! Tycker de lika ?! Löften och visioner målas upp och alla partier gör vad de kan för att arrogant dissa motståndarna. Det kliar kraftigt.

men vi får se vad doktorn tror. Kanske säger hon att jag ska avstå att titta på TV och läsa tidningarna nu fram till 19 september. Sen lägger det sig ju av sig själv.

inredning av jätteverandan

vi köpte några vackra krukor med gräs för att ställa ut på vår veranda runt poolen. Resultatet blev fint men vi inser att ytan är gigantisk och att det kan komma att behövas mängder av krukor och möbler för att göra platsen ombonad.
Vi bygger klart veranda och däck med trappor mot källaren och när pooltaket är på plats är det ändå mycket yta kvar.

att vara IPhoneägare

det trodde jag väl aldrig.
Min make har en förmåga att vilja göra mig glad. Ibland gör han galna grejor som att hastigt och oplanerat köpa en vit fin Iphone med extra skal i vinröd hårdplast till mig. Bara för att han tänker att det skulle jag uppskatta. <3
Jag lär mig trevande att uppskatta min lilla handator. Saknar mycket att skriva på T9 och fipplar med det där lilla tangentbordet med pekfingervals.
Uppskattar mycket att kunna ladda ner dokumentärer, lyssna på sommarpratare och snabbt och enkelt fotografera och filma.
Nu har det visserligen kommit ännu en nyare version men jag är så nöjd med min lilla kompis. Värdsliga ting som man borde vilja avstå för en hållbar värld men oooh så bra när jag behöver kolla när bussen går hem eller snabbaste vägen till kursgården.
det trodde jag väl egentligen ... :)

sommar på Gotland

det är inte alla förunnat att kunna resa till en paradisö och låsa upp en dörr med egen nyckel på ett kalkstenshus från 1850. som jag.

det är inte alla som kan smita ut före alla andra vaknar och springa förbi hagar fulla med lamm och lammungar (för så heter det här) och diken fulla med gotländska blomster på vägar av grus som är vitt. som jag.

det är inte alla som kan plocka solmogna jordgubbar från eget jordgubbsland och lägga i morgonfilen och dricka kaffet i sällskap med fåglar och fjärilar i ljum vind. som jag.

det är inte alla som kan ligga i egen hängmatta, lösa korsord, läsa deckare och njuta av samma ljumma vind. som jag.

det är inte alla som kan smyga ner till poolen, glida naken ner i vattnet och dyka under ljudlöst (?!) i vatten som svalkar. som jag.

jag känner mig enormt priviligerad och lycklig för att jag har hittat vårt sommarparadis här på det magiska Gotland. Särskilt med närheten till mystiska och overkligt magiska Fårö.

nedvarvning för semester

jag läste nånstans för flera år sen att det behövs lite träning på att vara ledig och att första dagarna måste användas till nedvarvning för att landa i sin ledighet och sopa bort alla måsten.

vi har genom vårt sommarhus verkligen gjort ett aktivt val att inte ha så många måsten. Vi åker dit, tar dagen som den kommer, äter när vi är hungriga, sover om vi blir trötta, läser om vi vill, motionerar för att vi vill och besöker det vi vill för att vi just vill. Vi har haft inställningen att semester inte är att ha så många aktiviteter som möjligt, hinna umgås med alla i släkt och bekantskapskrets och skriva en lång cv på proffessionella semestermål.

Sista arbetsveckan har jag verkligen varit trött. Somnat tidigt, haft lite svid i halsen och avstått motion, ansträngt mig för att hålla den mentala närvaron på rätt nivå. Min kropp har fattat att hjärnan sänt ut tankar på att nu ska du vara ledig. Börja nedvarvningen! Nu har jag också fattat. Första dagen är en kompledig dag som en bonus och för att hinna stuva bilen full med grejor som ska med till vårt paradis på jorden. Sista stressen före midsommar!

Sitter och funderar på om det ínte ändå är så att jag skulle springa en vända för att kunna ge mig själv endorfinkicken som förmodligen behövs för att få ihop allt före söndag. Men in nedvarvningens tecken har jag inte bestämt mig ännu. Besluten kommer långsammare än annars och just nu är det faktiskt ett gott tecken! På väg mot återhämtning!

sportfånar i familjen

hos oss är det lite av omvända roller. Fast inte helt. Vi sitter just nu vid varsin TV min man och jag. Jag tittar med glädje och intresse på matchen mellan Tyskland och Australien..( där en ung tysk Müller just gjorde 3-0 mål) Jag kan tom gilla att höra snacket i studion efteråt och ha synpunkter och åsikter om fotboll...
Min käre man ligger i sängen och tittar visserligen också på sport - motorsport. Han ser på Lewis Hamilton på reprisen där vi redan vet att han ju vinner idag!! Fotboll är inget för honom. Knappt ens när Sverige spelar.
Egentligen är det nåt jag alltid gjort. Tittat på sport alltså. Ensam vid tv:n eller ihop med min pappa. Nu utklassas Australien som är tvungna att spela en man kort efter ett rött kort.
Domaren är en korrekt, sträng man iklädd gul tröja och tajta svarta shorts och väloljad svart back-slick-frisyr. Förmodligen en sydamerikan av nåt slag...

Jag vet faktiskt inte vad jag fascineras av i sportsammanhang. Jag ser mig inte alls själv som en tävlingsmänniska ändå gillar jag att se andra tävla. Idrottsmän som är på toppen av sin förmåga är fantastiska.

sjung om studentens lyckliga dar..............

...låtom oss fröjdas i ungdomens våår.

Vår tredje student är avklarad. Sonen har klarat sig genom gymnasiet ut i vuxenlivet och fast jobb.Det känns härligt!

konferens i idyll

man tänker bättre när sinnena mår bra. när det blåser ljumma sommarvindar. när det doftar från syren. när rabarberpajen gifter sig med färska jordgubbar. när hjortarna i hagen strosar fritt under ekarnas lövverk. när det finns sex kuddar bara i min säng. när gräset utanför kyrkan är nyklippt. när pennorna är lätta och mjuka att skriva med. när godiset i skålarna fylls på i pausen. när svetten lackar både av springturen och av solen. när sommarklänningen sitter som smäck.

student - in i vuxenlivet

fånigt nog så är det verkligen en milstolpe just att sluta gymnasiet. Mina barn har ialla fall verkligen förstått det. De går från skola rakt ut i arbetslivet och tar genast ansvar över elräkning, deklaration och att köpa hem ris, pasta och tvättmedel. Två är redan där och den tredje på gång. Han har inte nån lägenhet ännu på gång men ingen av de andra flyttade förren till 19 årsdagen- strax efter....
Jag finns kvar för att ge råd om de ber om det, stötta vid felbeslut eller bara dela med mig av mina egna erfarenheter.
VI firar vår tredje student och ärar hans flit, stora nogrannhet och förmåga att ta ansvar. Han är en fantastisk ung man som både kan finstämd akustisk gitarr, laga mat och diskutera världsliga fenomen.
Min vackra son.

mamma - hela livet

det lilla barnet behöver snabb respons på och behovtillfredställelse. Mycket fort förstår man som mamma att man finns där för att försöka tillgodose barnets basbehov och på kuppen kommer man att älska densamma. Trots vakennätter med till synes otröstlig bebis, bebis som kräks på nyinköpta blusen, bebis som vaknar och gråter precis när man ska till att äta romantisk middag med älskling för första gången på evigheter..... Man gör det liksom ändå. Man kittar ihop med sitt barn och just vetskapen om att det är just mig (eller för all del min make och barnens pappa)som barnet vill ha helst gör att ens självförtroende växer.

det lite äldre barnet fortsätter att skapa en känsla hos mig som mamma i att vara suverän, bäst och alldeles underbar. Allt man gör är ur barnets synvinkel fantastiskt. Nu börjar barnet ställa krav som inte alltid går att tillfredsställa omedelbart. Det räcker inte med napp, mat, sömn eller bara kyssar. Barnet kan skrika mitt på affären och vara helt omöjlig på bussen eller vilja sitta på bordet på restaurangen eller gå till förskolan i pyjamas.... Det blir svårare att vara mamma. Omgivningen ställer andra krav och ibland är det rent av oförenligt - att
låta barnet få sin vilja igenom och samtidigt lotsa barnet till att lära sig att vänta, vänta på sin tur, göra som man säger .... bara för att det blir bäst så.

det ännu äldre barnet har helt förlorat all förståelse från omgivningen. Tanten i kassakön tycker inte alls att min konstrande, gnällande och trotsiga 12 åring är ett dugg gullig. Servitören bligar med högdragen min när du ber om att få barnmat till din tonåring(som bara vill äta särskild mat och vägrar foga in sig i faktiska förhållanden) eller tror att världen ska formas om för att passa just honom och inte tärtom. Och det är nu som det blir riktigt svårt att vara mamma om man inte tagit itu med det här tidigare. Det är nämligen så att all den där villkorslösa kärleken är som bortblåst. Man är nu helt korkad, pinsam och fattar ingenting.

det svåraste av allt är att även om jag nu besitter en massa erfarenheter av alla de här åren (22) kan jag inte rakt av dela med mig av dem. Ingen bebismamma hör när jag säger att de ska passa på och njuta. Ingen förskolemamma förstår att de måste låta barnen göra själva fast det tar längre tid. Ingen skolmamma kan riktigt se att skolan och alla fritidsaktivteterna måste vägas upp av rejält med fritid(utan en massa måsten och tid för att frottera sig i familjen och lära sig konflikthantering)
tonårsmamman tror att det är för alltid över om man inte köper ut, har tålamod med rökning och är kompis. Om ingen frågar så avstår jag från att delge.

bortanför alla de där åren har man vuxna, helt underbara och självständiga barn som älskar en för den man är. Full av brister, med massor av kärlek, som sagt nej, tvingat dem till att våga själva och stått kvar när det blåst.

våra hus

det är nästan som en dröm att vi har två så härliga hus i vår ägo.
Vårt vackra sommarhus i Rute med vidsträckta åkrar nästan som en egen savann i solnedgången. Får som betar i grannens hagar och diken fulla av sommarblommor. Vi har femton sovplatser för gäster som vill komma förbi en natt eller tre. Den enda tiden vi vill passa på sommaren är Sommar i P1 13.00. Annars är det hungern som styr när vi ska äta och törsten som får oss att dricka. Vi går upp när vi vaknar och underligt nog brukar det bli vid sju - halvåtta.

Vårt vackra hem och fasta adress. Jag är så glad att vi bytt boende och förverkligat en av de drömmar vi haft om att köpa, äga och bygga om Majs hus. Det har blivit precis som vi hoppades.

vårruset nästa

Nu ska jag på allvar sätta igång min träning för att orka springa hela sträckan utan att gå. Jag tror att det går och vill verkligen komma igång.
Idag = 5,13 km på 33,40. Jag har som mål att springa 5 km på 30 minuter och är snart framme där....

fantastiska kropp

Min kropp är fantastisk. Den har överträffat sig själv genom resan till Portugal. Den fick en del hjälp av tanken förstås. Tankarna som flödade på ett naturligt sätt så att kroppen lurades till att tro att den alltid tränat klockan 07.15 varje morgon i en och en halv timme och sen två eller ibland tom tre pass till.

Mjuk stretch i varm vind på Monte Gordos fantastiska strand gjorde livet härligt att leva. Vatten i mängder, frukt, juice och buffémåltider gav bränsle. Föreläsare, deltagare, dansare, ledare gav pepp och med tankens kraft fick jag flow.

resförberedelser

.... två dagar kvar till Portugal och lite Islandsaska svävar fortfarande över luftrummet. Suck.
Hoppas att vi kommer iväg nu när jag köpt nya dansskor, klänning och laddare till min Ipod.
Min löpträning har jag dragit ner lite för att inte bli skadad nu dagarna innan. Inte för att jag vilar mig i form precis. Annat fyller dagarna , och kvällarna, för att jag ska hinna undan allt.
En härlig joggingtur på soliga Ingarö tillsammans med Jossan hann jag ändå med i söndags!

vår på gotland

lycka är att fira påsk på gotland.

Med sol som värmer upp krokus, snödropp och andra växter.

Att genom vårvärme orka jogga den längre rundan och ändå ha krafter kvar.

Här vill jag stanna länge.

ett fång tulipaner

... det räcker som påskpynt. Man blir glad!

Nyfiken på - nya vänner och gamla

Livet är bra spännande ändå.

Gamla vänner kan hänga med parallellt med en själv under en lång tid eller komma och gå som tillfälliga besökare. En del har man för livet. Man bara vet. Andra växer man ifrån. Eller glider åt olika håll. Det är ju inte nödvändigtvis så att den ena växer mer än den andra - man bara tar olika vägar. Hanterar livet olika och blir formad olika. Inget är väl rätt eller fel. Bara så.

Gamla vänner har den fördelen att de vet hur man fungerar, hur det såg ut förut och hur man brukar behöva bli bemött för att må bra. Nackdelen är väl detsamma. Att man "vet" kan hämma. Stänga in i ett förväntat mönster och cementera roller. Roller som inte alltid är lyckosamma. Ibland blir det också väldigt tydligt hur nyfikenheten tagit slut. Att det inte finns ett nyfiket lyssnande och en äkthet i att vilja förstå. Den viktiga ingrediensen för att föra samtalen på en djupare nivå. De vännerna märker man att man sakta men säkert slutar ringa till, man slutar bjuda till själv och vänskapen tar slut. Inget är väl rätt eller fel. Bara så.

Nya vänner är lite som nya förälskelser. Man är hungrig på att veta, nyfiken in i själen på att få skapa sig en äkta bild av varandra. Hur har det varit? Hur blev det så? Hur tänker du nu? Hur mår du nu? Hur får man dig att skratta? Hur får man dig att må bra? Steget därifrån till äkta, djupa och insiktsfulla samtal är inte heller självklar. En del stannar på den ytliga nivån. Andra kommer för att stanna längre och ger tillbaka kvalitet. Det är väl också bara så det är. Inte rätt eller fel.

Rute Stenugnsbageri

http://www.rutestenugnsbageri.se/
tyvärr öppnar det inte förrän 1 maj.... Så första besöket får bli till midsommar.

Alla som kommer till Gotland borde besöka.

köpa-nytt-hopprep-väder

Mycket av det man upplevde som barn fastnade i kroppen och framför allt i sinnena såsom lukt och smak.

När jag klev ut från kontoret idag för att gå till bussen slog en doft mot mig som direkt förde tankebanorna tillbaka till min barndom. Våren på Sicksackvägen, grus, asfalt, lite hundskit, blöt snö, rinnande vatten mot vägbrunnarna, nya blanka cyklar och framför allt lusten att köpa ett nytt hopprep.

Hopprep kunde man ha råde med själv. Veckopengarna kunde räcka till att cykla ner till Sätra centrum, välja ut ett ljusgrön eller rosa hopprep av tvinnad plast som luktade alldeles speciellt. Cykla hem igen och hoppa bond-tolvan bakåt och framåt utifrån ett särskilt system.

Idag ville jag just det - köpa ett nytt hopprep. Hoppa bond-tolvan och låta allt vara som förr.

kommunikation

Min dotter skriver så klokt... " //.. vill jag slå ett slag för olikheten i vårt sätt att själva uttrycka och förstå språk. Det slitna uttrycket "behandla andra som du själv vill bli behandlad" är förlegat. Om du verkligen vill nå fram till människor ska du göra det på deras villkor, inte dina egna. "

Att kommunicera med andra betyder inte att informera andra, inte heller att i alla lägen bli överens med andra. Det handlar om att lyssna nästan mer än tala. Det handlar om att vara intresserad av andra, om hur de tänker, vad de kommer ifrån, hur de ser på sin omvärld och hur de förstår vad jag har att säga.
För att lyckas i kommunikation krävs intresse. Intresse och nyfikenhet på den man talar med. Ingen har sagt att det är lätt men utgå från vem du talar med istället för att utgå från dig själv.

hundskit

Det som göms i snö kommer upp i tö. Verkligen! Alla hundägare som underlåter att ta upp bajset skulle jag vilja bestraffa. Bajset som finns i snön ser man och kan undvika. Nu när snön försvinner ser man inte och bajskorvarna ligger tätt på, intill och vid sidan av vägar och stigar.

Inne i stan, eller alla fall Sundbyberg, är det lika illa. Herregud. I ett gathörn hade nån hund bajsat hela vintern tror jag. Vidrigt.

Bajs är det också ibland med oönskade relationer. Som man inte lyckades undvika utan klev rakt på. Alla som klivit i bajs vet att det är jättesvårt att tvätta bort. Det liksom kletar in i sulan på skorna och länge kan skorna lukta skit. En del relationer är just det. Hundskit.
Det gäller att navigera och hålla sig till städade gator. Både här och där.

religiösa friskolor

Vi lever i ett demokratiskt samhälle med åsiktsfrihet, yttrandefrihet och lagstiftning som gör att vi kan utöva våra olika trosuppfattningar utan att bli straffade.
Vi lever också i ett modernt land där FN:s Barnkonvention ska beaktas. Barn har ett egenvärde, barn har rätt till inflytande och ska ges möjlighet att växa upp med kunskap om vår värld som gör att de som vuxna kan fatta egna beslut gällande politik, religion och hur de vill leva sina liv samt ta ansvar över vårt samhälle.

Genom att tillåta strikt konfessionella skolor avskärmar vi ett antal barn den rätten. De undervisas i sin religion och inte om religion. Barn och elever behöver religionsundervisning för att förstå varandras olikheter. Detta är inget vi kan välja bort i ett modernt samhälle med anledning av hur världen idag ser ut. En värld där motsättningar blir starkare och starkare och mötet mellan olika folkgrupper fokuseras på de olikheter vi ser istället för att vi alla är människor. Vi träder in i ett samhälle av mångfald där krav ställs på att kunna bo och arbeta över hela världen. Vi behöver inte öka motsättningar mellan människor utan snarare öka förståelsen för varandra.

Vi har en barnsyn i Sverige som ger barn ett egenvärde. Vi ser inte barnen som våra ägodelar och föräldrnas ansvar över deras välmående är utifrån vad som är bra för barnen och inte för föräldrarna själva. Det borde vara lika förbjudet att indoktrinera barn religiöst som det är att slå barn eller underlåta att ge dem mat och kläder. Barn kan växa upp i familjer som är strikt religiösa men ges en möjlighet att gå i skola där de får ökad förståelse om hur samhället ser ut. Att rusta dem för det samhälle som finns och inte stänga in dem i en overklighet.

Se på kvällens Kvällsöppet http://www.tv4.se/1.1557940/2010/03/17/debatt_om_religiosa_friskolor_i_kvallsoppet

dysfunktionell rygg

Man kan välja att ge upp. Att tänka att ryggen är en ursäkt för att inte kunna. Inte vilja. Inte våga. Har man en gång haft rejäl smärta sprungen ur nerver i kläm är det lätt att bli skraj. Man vill ogärna att det ska hända igen. Däremot är det inte en bra metod att sluta röra på sig.
Människor jag möter som har ryggproblem som ryggskott och ont i nacke och trött i ryggslut ser jag som otränade som borde ta hand om sig bättre. Innan det är försent.

Diskbråck är nåt annat är ryggskott. Jag har erfarenheter av bägge och fick jag välja väljer jag att ha ryggskott flera gånger om. Ett ryggskott sitter i musklerna. Förlamar, javisst, och vrider kroppen i en onaturlig ställning. Man tar mini, ministeg och varje lägesförändring smärtar oerhört. Det är svårt att följa rekommendationerna att röra på sig eftersom man faktiskt inte alls kan. När det väl släpper är det bara att ta nya tag. Träna magkorsett, rörlighet, muskelmassa i ben för att inte snedbelasta, konditionsträna för att öka blodgenomströmningen i de stora muskelgrupperna i ryggen.

Diskbråck däremot. Jag brukar beskriva den smärtan som att ha tandvärk i hela ryggen och benet. I värsta fall benen. Bägge. De flesta har haft tandvärk nån gång i sitt liv. De vet att det inte hjälper med alvedon. Inte med ipren. Inte med citadon... Nervsmärtan liksom ilar igenom allt. Tar överhanden och förlamar inte bara kroppen utan också hela hjärnan, alla tankar, alla känslor. Diskbråck är smärta i sin jävligaste form.

Min rygg är min akilleshäl. http://sv.wikipedia.org/wiki/Akillesh%C3%A4l Min svaga punkt.
I hela mitt liv har jag haft dålig rygg, regelbundna ryggskott och molande värk i ryggen vid överansträngning. Sista 6 åren har jag haft flera diskbråck och fick för snart 2 år sen diagnos på Spinal stenos. http://www.spinecenter.se/index.aspx?pageID=374

Jag ÄR opererad. Liiite bättre har det blivit. Men jag har fortfarande inte känsel i vänster fot, får sendrag i hela benet varje natt, muskelnedsättning i vänster som ger smärta i höger.
Men det bryr jag mig inte om. Jag mår bra av att träna, motionera, styrketräna och löpa. Så jag har lite förståelse för alla som klagar på sin rygg.

köpglädje

Jag fick ett paket med posten idag. Den låg halva dan i lådan och blev kall. Jag trodde den skulle komma i rekommenderat brev. Min lilla rosa Ipod Nano. Nu måste den laddas i en evighet och sen ska jag lägga över musik och lära mig alla finesser. Tanken är att den ska hänga med mig på joggingturer och göra mig sällskap på bussen till stan och båten till landet..

ett fantastiskt bröd - recept

5 dl fingervarmt vatten (eller faktiskt kallare)

1 dl mjölk

25 gr jäst (1/2 paket)

2 tsk salt+ 1 msk honung

12 1/2 vetemjöl (eller 1 1/2 dl grahamsmjöl och 11 dl vetemjöl)

+ mjöl till utbakning

Blanda mjölkvatten med den smulade jästen. Lägg i salt och honung. Rör om.

Häll i mjölet och rör om. Arbeta snabbt ihop den lösa degen. Strö över ca 2 msk vetemjöl och täck bunken med en handduk. Jäs i 1 - 1 1/2 timme.

Värm ugnen till 240-250 grader. Smörj två bakplåtar eller täck dem med bakpapper.

Strö ut 1 dl vetemjöl på bakbordet. TIppa efter jäsningen försiktigt ut degen på det mjölade stället. knåda inte! Jäsbubblorna ska vara kvar.

Strö ytterligare lite vetemjöl över degen och platta sedan ut hela degsjoket lite försiktigt med handen. Skär snabbt, med en degskrapa av metall, degen i 6-7 cm smala remsor. Dela sedan varje remsa i 2-3 delar på snedden. Flytta efter hand över bitarna till plåten.

Grädda bröden direkt mitt i ugnen i 17-20 minuter. Låt bröden svalna utan handduk så de blir frasiga.

uppgradera bil

Tillsammans med DN imorse låg en annonsbilaga från Fribergs bil i Nacka.... De har en drive där man kan få ett års bensinförbrukning och rabatt på en liten Peugeot 107.
Vi svängde förbi och talade med en säljare. Fick ett pris på vår nuvarande bil och en ungefärlig kostnad på en ny. Så nu är frågan vit, röd, svart eller blå?! Eller ingen alls?!

(kanske en liten röööd ?!!)

hundarnas makt över mitt liv

Det är galet och irrationellt. Jag vet.
Ändå är det så att nåt vaknar inom mig bara av att ögonen registrerar en hund på gångvägen, öronen hör en skällande hund eller hundklor mot ett parkettgolv. När vi ska besöka nån vi inte känner så väl är en av mina första tankar alltid "undrar om de har en hund... hur stor kan den va? är det en tik? hur är min bild av ägaren?" Galet och irrationellt.

Man kan säga att det inkräktar på mitt liv. På hur jag omedvetet och medvetet hittar strategier för att möta hundar och ibland också undvika möten. Det är inte en fobi som inte är hanterbar men visst. Det inkräktar och det gör mig arg.
Mest arg såklart på mig själv. Ibland också på nonchalanta hundägare , hundägare som tror de har en bebis, hundägare som är otydliga, hundägare som tror att hunden har högre berättigande i samhället än människorna.

Kanske är det så att en av mina strategier varit att omge mig med människor som kan förklara hur hundar beter sig, hur jag ska bete mig och som kan älska hundar. Det sistnämnda är för mig rätt obegripligt men jag ser ju att det är så. Jag ser gärna på Ceasar Milan på TV och kan nog rätt mycket om hundar, raser och sånt... Genom dem har jag ändå lärt mig att leva med detta och kan se att det oftast hör ihop med själva hundägaren om jag är rädd eller inte.
Tack till alla er!

vygotsky i nutiden

Idag har jag haft förmånen att få möta Leif Strandberg. Han har tolkat och skrivit om lärandet utifrån Vygotsky, lärare från Vitryssland, som förändrat vår syn på lärande radikalt. Hur vi gått från att se lärandet som nåt inom varje individ till nåt som innebär interagerande med andra där pedagogen förväntas vara medskapande.
Jag är glad åt mötet med Leif. Mera sånt mår vi bra av , vi chefer. Jag är glad åt att alla personal i hela Södermalm ska få förmånen att lyssna, fråga, samtala (!?) med honom under en kväll i april.

http://www.skolverket.se/sb/d/3031/a/12192

Om konsten att skapa ett hem

eller att koka soppa på en spik...
Man vill ju ha ett personligt, trivsamt, trendigt och stilrent hem. Det vill ju också våra ungdomar skapa i sitt första riktiga hem. Hur ska det gå till? Vad kan det kosta? Vad behöver man ha?

Ikea blir en nödvändig hållplats på resan och visst går det. Att skapa en grund till en låg kostnad. Resten får komma sen. Med personliga detaljer och avtryck från det liv man lever. Man måste ju ändå erkänna. Ikea är ett fantastiskt koncept från början till slut. Med samma varor världen över. Med en restaurang med gravlax eller köttbullar.Låga priser och ok kvalitet.

Nu flyttar vår äldste son in i samma port som sin storasyster och hennes sambo. På andra sidan stan men ändå. Såklart hjälper vi honom att skapa sitt hem. Han betalar ju själv.

Dags för sommartid

Det börjar ljusna redan omkring 04:30. Jag såg det imorse då jag vaknade och inte kunde somna om. Om ca 20 dagar har vi sommartid och för första gången på många år slås jag av tanken att det är en bra eller tom nödvändigt för att vi ska använda oss av ljuset.
Ljuset får oss att må bra. Vi samlar på oss ljus och sol som ska räcka hela, långa vintern sen. För iår har vintern verkligen visat sig.

En viss stresskänsla är det att vakna och inte kunna somna om. En morgon går bra men blir det flera måste man se efter varför. Jag läste en undersökning i en av våra kvällstidningar om hur man kan boosta sitt immunförsvar. Jag trodde att sömnen skulle vara med men inte den här gången.
Man ska
1) Skratta mycket - det frigår endorfiner, sänker blodtrycket och minskar muskelspänningar
2) Använd huvudet - det finns ett samband mellan starkare immunförsvar och de delar i hjärnan som har hand om abstrakt tänkande, planeringa och initiativförmåga
3) Tänk positivt - Människor som tänker positivt kan leva upp till 12 år längre. Folk med mycket humörsvängningr, nervösa och lättstressade personer blev lättare sjuka.
4) Sänk volymen - Om du utsätts för oljud under en lägre tid riskerar du att drabbas av högt blodtryck och sämre immunförsvar.
5) Lyssna på musik - som du gillar!
(källa shape.com)

eftermiddagsjogg istället

Om man bangar sina egna överenskommelser måste man själv se till att utkräva kompensation. Jag sprang i skymningen sen eftermiddag. Reflexväst på och med rätt bra tryck i benen... Kanske är jag mer gjord för att springa av mig alla tankar och upplevelser under dagen. Skööönt!

Utmanar mig själv

Undrar om jag kommer att genomföra... Jag har sagt att när solen går upp 06:30 ska jag börja jogga på morgonen istället för på eftermiddagen. Hmmm. Nu har jag lite ångest för det. Solen går upp 06:28 typ imorron och då är det dags.

Ska lägga fram alla kläder på stolen i sovrummet, ställa klockan, dricka ett glas vatten och sätta öronsnäckorna i öronen. Ibland måste man göra sånt man måste men inte riktigt vill.

Nu är det dagen innan och jag sätter lite press på mig själv. Nu kan ju alla läsa och då måste jag väl. Det känns lite motigt eftersom alla busshållplatserna är fulla av människor som väntar på att åka till jobbet.... Min runda passerar tre hållplatser.

att planera eller inte planera...

De som inte känner mig tror nog att jag lever mycket i framtiden eftersom jag är helt såld på att planera. Jag skissar, räknar ut, tar reda på detaljer, funderar ut olika scenarion som kan göra att det inte blir som man tänkt. Jag gillar att ha ett mål att se fram emot. Det är egentligen hela grejen.

Att planera för sin träningsresa till Portugal med bästa vännen. Att planera sommarens Gotlandsveckor. Att planera för att fjällvandra för första gången med yngsta sonen.

Vägen fram till träningsresan gör att jag måste leva i nuet. För att nå målet.Träna, äta bra, sova tillräckligt och vara i god form till det är dags. Som belöning får jag ju sola, bada och njuta av träning i värmen sen.
Det är alltså lättare att få livet att flyta på ett sånt sätt jag vill om jag har nåt att jobba mot. Det är egentligen hela grejen.

Just nu frossar jag i att zappa runt på olika fjällvandringssajter och planerar för utrustning, resa, boende, etapper... Samtidigt som jag ser min lyckliga unge bestiga Syltoppen.Tillsammans med mig.

Ett fantastiskt bröd

Jag har inte så svårt att avstå godis eller läsk, chips och feta såser eller alkohol. Det som nästa när omöjligt att avstå är gott bröd. Jag försöker äta mörkt bröd under veckorna och tom avstå bröd till frukost till förmån för gröt. Det går rätt bra. Men när jag vill belöna mig själv blir jag ofta, ofta sugen just på bröd.
Visst säger väl alla GI- förespräkare. Det är ju sockret i kolhydraterna i det vita mjölet.... Säkert så. Jag bryr mig inte.

Medelhavsmat, slow food, bjuder på vitt bröd. Ofta vitt surdegsbröd. Det kan man köpa på Rute Stenungnsbageri. Ett av världens mest fantastiska platser.
Mitt bröd är inte surdeg. Inte nyttigt alls. BARA gott.

Vårkänsla

Från minus femton imorse till plus tre efter lunch. Solen värmer så att det droppar från taken. Snön blir tung och blank, glimmar av vattendropparna som frigörs. Ljuset är så starkt att jag måste kisa.
Jag påminner mig om att det är början av mars och att mycket ännu kan hända. Att våren bara kommer på tillfälligt besök. Visar sig lite så att vi ska komma ihåg att vi har årstider.
Om vintern är krispig, klar och fräsch så har våren en förmåga att väcka känslor som glädje, värme och pånyttfödelse. Om våren vaknar hela naturen igen.
Allt tinar upp och dofter frigörs. Eller lukter. SOm hundskit.

ÖVerallt där jag joggar ser jag spår efter hundar som har ansvarslösa ägare. De lämnar kvar hundbajs intill andra människors brevlådor. Oförskämt och äckligt om ni frågar mig. Jag har lite svårt att lita på människor som inte tar hand om sin egen skit. Undrar om de bryr sig om att jag är hundrädd och håller sin hund kopplad när jag kommer joggande. Förmodligen inte.

En meter snö och ändå.... Vårkänsla.

Vinterjogging

Om någon sagt till mig för nåt år sen att jag skulle längta ut till joggingturen mitt i vintern hade jag förmodligen skrattat.
Nu ser jag mig själv trä på mig lager-på-lager, peta in öronsnäckorna och jogga iväg i snön. En häftig känsla att kunna lära nytt så här sent i livet. Gratis, nyttigt och fantastiskt.
ja, eller nästan gratis ialla fall. Nya skor med pronation, ett dugligt underställ som andas, sköna springtajts, fleecetröja och vindjacka. Och mössa.

Med musik i öronen går löpningen bättre och bättre. Endorfinkicken som levereras är härlig. Det ena ger det andra och man vill bara vara sund, frisk och njuta av sin hälsosamma kropp.