pest eller kolera

biverkningar är ibland hemska.Jag avskyr att må illa och spy. Det är just det som händer. Det är ändå att föredra istället för den smärta som annars kikar fram.
Tur att illamåendet går över i takt med att kroppen lär sig tåla. Det låter ju helt snurrigt....

Attityd

Allt handlar om ett val. Man kan välja hur man vill förhålla sig till allt.
I synnerhet när det handlar om mig själv, mina känslor, mina handlingar och mina tankar. Tanken har en fantastisk kraft och det gäller att tvinga in sin tanke i den riktning man vill gå. Jag vill bli frisk. Då måste jag intala min hjärna att tro att det är det jag ska bli. Där ligger tvivel och idag är det en dag då jag tillåter mig att ramla ner i sorgen. En sorg över en kropp som är dysfunktionell.
Sen måste jag börja älska min kropp igen. Jobba med den så den börjar om. Stärka mag-rygg och benmuskler. Öka rörligheten i foten och stärka armar.
"jag är frisk, jag är fri, jag är full av energi!"

diskbråck - ett faktum

om ni vill veta mer om vad som sker. http://www.kiropraktorgoteborg.se/diskbrack.html

Jag har nog vetat i flera dagar faktiskt. Att det var på gång.
I mitt hemmaapotek finns tabletter som blev över förra gången - 2008.
Tur det för de där fina endorfinerna höll inte i sig så länge.
Nu är känseln borta i högerfot. Höger ben svag och knappt stödbart. Ischasnerven strålar ner i benet och det buktar i svanskotan.

jaha... det här verkar bli en rehab-blogg... med smärtan lindrad känns det aningen bättre men besvikelsen och sorgen sliter i mitt inre och en känsla av att börja från början.

endorfiner gör susen

enligt wikipedia.org....

Endorfin är ett peptidhormon som kroppen tillverkar själv och som lindrar smärta. Hormonet påverkar vår vilja att sova, äta och dricka. Endorfin utsöndras bland annat vid skratt, stress, motion, men även av sex, förälskelse och vid akupunktur.

Endorfinutsöndringen kan leda till "träningsnarkomani", vilket är en kombination av kemiskt beroende av endorfin och ett psykiskt beroende. En studie har visat effekten av endorfin, mätt i milligram morfin injicerat intravenöst, att 45 minuter högintensiv löpning gav samma effekt mätt i smärthämning vid termisk provokation, som vid injicering av 10 mg morfin.[1]

Endorfin anses ofta vara kroppens eget morfin, av den anledningen att ämnena, precis som morfin, heroin och andra opiater, binder till så kallade mu-receptorer. Kemiskt är dock endorfin och morfin helt obesläktade. På samma sätt som effekten av morfin och heroin kan hämmas med hjälp av naloxon, har detta ämne samma hämmande effekt på de kroppsegna endorfinerna.

smärtblogg

Jag vill inte att det här ska bli en smärtblogg framöver och hoppas att det här är ett tillfälligt inlägg.
Sakta men säket har jag insett att min ryggsmärta i många stycken liknar den som föregick diskbråcket första gången 2003 liksom andra gången 2008.
En gnagande, molande värk. Lite diffus tryckande i hela ländryggen ner mot svanskotan. En stark önskan att stretcha ut ryggen men sen en insikt om att det inte alls har nån effekt. Massage från maken som inte alls avlastar. Ipren och alvdon som endast lite minskar smärtan. En trötthet i rygg och ben som är tung.
Det vänstra benet, eller egentligen foten, fungerar sämre. En försämrad känsel i vänster hålfot och när jag tänker efter ökade anfall av sendrag i vänstra benet under de senaste veckorna.

Jag är djupt oroad för hur den gnagande smärtan ligger mot höger skinka.En svullnad finns kring svanskotan. Som en liten kudde av vätska under huden.

Jag packar ner starka värktabletter, fyller på min lilla vattenflaska och lägger ner en spypåse i väskan. OM jag skulle bli sjuk på bussen. Funderar lite om var kryckorna tagit vägen. Om vi har rullatorn kvar efter svärfar eller om den ligger på landet.

En ledsenhet gror inom mig tillsammans med en stark känsla av att värja sig. Jag VILL INTE. Inte igen. Jag vill springa. Löpa med vinden vinande. Skutta fram under lövverket i Hagaparken på lördag. Njuta av att göra nåt roligt och meningsfullt ihop med mig dotter. Det är bara en tillfällig svacka. Så det så.

konflikter nära och långt borta

Mänskliga relationer är svårt.
Våra närmaste relationer är svåra att vårda. Vi tar varandra för givet, blir dåliga på att kommunicera, säger hårda ord, tappar respekten, känner oss kränkta, kränker och vill ha upprättelse. Så länge vi inte kan rätta upp, reparera, visa respekt och ömhet och hitta gemensamma värden hemma är det förstås ännu svårare i samhället.

Den viktigate gåvan vi kan ge våra barn är just att våga ha olika åsikter, diskutera, debattera, lyssna in, reflektera över det man hör och värdera det. Kanske rent av omvärdera. Tolerans och tålamod föds hemma.

Rädsla och sorg är förstås det som driver oss in i beteenden vi inte önskar. Ingen är stolt över att tappa masken, att låta sina mörka känslor svämma över eller att explodera. Det är förstås inte ett dugg bättre att implodera, stänga in sin ilska, känsla av kränkning eller rädsla. En bättre väg är att lite men ofta ventilera sina undringar, sina rädslor och sina tankar innan de växer till monster.


Världens alla krig handlar om just det här. Och i stor skala. Här kan man blanda in grupprocesser, makt och härskartekniker och manipulation.

lika-olika

Många tankar går runt. Runt och runt. Gnager och fräter. Hisnar och hoppar. Drar och sliter.
Vart är vi på väg? Varifrån kommer vi? Vem är oskyldig ? Vem är skyldig? Var kom rädslan från och hur kan vi trösta? Trösta eller lugna eller bygga broar eller skapa mötesplatser?

Lika är lätt. Lika är lugnt. Lika är stillhet. Lika är ro. Lika är långsamt. Lika är upprepening. Lika är monotont. Men samma.

Olika är svårt. Olika är fart. Olika är rörelse. Olika är oro. Olika är snabbt. Olika är nytt. Olika är förnyelse. Men annorlunda.

Jag förundras över mina egna starka känslor. Jag dem nästan inte. Ett tomt gap inom mig med frågor och chock. Är det det fundamentalistiska kristna som skrämmer mig så? Är det det fundamentalistiska muslimska som skrämmer dem?

Hur kan vi ge våra barn lust att lära? Lust att basera åsikter på fakta? Lust att möta annorlunda människor? Lust att förstå andra?
Varför vill inte människorna tro mig när jag säger att kvinnor kan lika bra som män, att homosexuella inte är samhällsfarliga, att det kristna budskapet är lika trångt som det muslimska, att kriminalitet är sprungen ur socioekonomiska orsaker, att våld föder våld, att flykt inte är nåt man väljer?!

löpning i Hagaparken

Hela vackra Hagaparken kryllar av människor idag. Inte bara löpare, som jag och dottern, utan också stora brännbollsgäng, tanter med stavar, hundägare, barnvagnar och nån mysko gubbe.
Slottet är omgärdat med rejält järnstängsel och kameror var tionde meter men vad gör det. Vi provlöper banan inför Topploppet den 2 oktober. Vi springer fel på sisådär 400 meter när vi tar av för tidigt vid fjärilsmuseet. Nåväl. Rätt så ok tid ialla fall. Vi hinner springa en gång till helgen innan loppet. Tänk om det bara var lite lättare att ta sig dit.

paket

som man blir glad av.

Lycka

vad är väl en bal på slottet...
Jo, just att få laga mat i ett rörigt, stojigt och skrattigt kök med alla sina ungar och store varme man.
Och att få möjlighet att ta en löptur med käraste dotter och att hoppa i poolen som är uppvärmd till 27 grader. Och att större delen av familjen hoppar i och virvlar runt i skratt och bus.
Att från skämt och flams hamna i seriösa diskussioner om valet och om att vara kritisk till tidningar och vallöften.
Att mötas i en närhet och samhörighet som är så tät att den nästan syns.
det är Lycka.

njuta av nuet och längta till framtiden

en del tror det finns motsättningar mellan att njuta av sin fantastiska tillvaro, med härlig familj, drömhus förlagt i naturen (precis där jag vill bo), ett arbete som är meningsfullt och roligt, vänner som betyder nåt och att längta framåt.

en del tror att om man hela tiden vill planera och läsa på och tänka ut och fantisera om nåt som ska hända om ett halvår eller så så uppskattar man inte det man har runt omkring sig i sin omedelbara närhet - i vardagen.

Kanske har de rätt. Eller inte. Förmodligen olika för olika personer.

Jag gillar att sätta upp mål, planera händelser som små projekt, hitta delmål och ta reda på fakta. Det är nästan som att processen fram till själva händelsen, en resa eller kanske bara en middag med goda vänner, är som en njutning i sig själv.

Jag gillar att frysa ögonblick när de sker i nutiden. Att se hur dimman lägger sig längs med havsytan genom bussrutan högt uppe på bron mot stan. Att känna hur vinden är kallare än vattnet i poolen när jag dyker i. Att huden på min elvaåringe son doftar gott när han kommer ut ur duschen. Eller att bli omättligt stolt över en medarbetare som sprungit tjejmilen på 53 minuter. Små njutningar var och en. Av lycka.

Lycka går inte att mäta och i min värld (och den är ju faktiskt helt min egen subjektiva sanning) går dessa fenomen hand i hand. Nu och sen.

förtidsröst

Nu har jag lämnat min röst i förtid. Förtidsröstat.
Förr hette det poströst men det var ju innan vi slutade att ha postkontor.
Här tilldrog sig händelsen på vår lokala lilla bibliotek. Två skärmar fanns uppställda i ett litet studierum, varav en var liksom felvänd. Man kunde sätta sig vid skärmen och lägga ner sina röstsedlar med ryggen mot eventuella andra röstande. Dumt.
Jag röstade klart. Mina kuvert ligger i ett stort kuvert i lådan och röstkortet är använt. En kvinna bakom mig hade lagt alla sina röster i samma kuvert och blev därför ombedd att göra om momentet. " ja, det är ju fyra år sen sist!" var hennes kommentar och så gick hon med raska steg tillbaka. Utifrån vad jag kunde tolka hennes ålder borde hon gjort det många gånger fler än bara för fyra år sen. Dumt.
Jag kryssade både i kommunala och landstingsvalet. Bläddrade lite mellan två olika i Riksdagsvalet och valde sen en. Klart!
Valhelgen åker vi till Gotland och myser istället. Där blir valen enkla.