Levande himmel

Jag förundras av naturens alla skiftningar. Att stanna till, titta uppåt och studera himlavalvet är stort.

September=sol och syre

Bästa tiden på året. Solen värmer utan att ta musten ur en, syret är rikligt och. Själen spritter av lycka!

Jag och havet

Egentligen är det en aning märkligt att jag kan älska havet så djupt mycket när jag ju också är så himla rädd.När jag sitter i en båt mitt på havet är det svårt att inte tänka på djupet. Och det är djupt. Jättedjupt.Det hisnar inom mig och jag blir yr när jag tänker på att jag kan falla i vattnet och sjunka. Som en slags höjdrädsla. Jag tror att det har med att göra att man inte ser. Man ser ju inte botten därnere och mörkret skrämmer också. Vad döljer sig egentligen under vågorna?När jag står på land, på en brant klippa och har havet vid fötterna och kanske en djup ravinskreva strax intill får jag inte alls den känslan. Här kan jag genom det visuella se var jag ska sätta fötterna, njuta av det storslagna havet och ställa mig fast och förankrat mot klippväggen.Jag lever världen genom ögonen.

Fest för mig

Att fylla jämnt är kul! Man sliter som en dåre veckorna innan och planerar, handlar, lagar mat, dukar, sätter upp tält och ber till vädergudarna.
Kvällen innan öppnade sig himlen och det fullkomligt vräkte ner. I min hjärna snurrade det b-planer och ambitionssänkning.
Det regnade ända in på sen eftermiddag och duggade lite på gästerna.
Less is more är ofta min devis. Det enkla är dock det svåra. Jag försökte skala av maten till det enkla, bjöd bara på vin och öl och skippade skumpa:)
Gästerna åt som tokiga och faten var helt renskrapade. Svårt att veta om det var för lite mat eller för glupska gäster;)
När alla gått hem, jag sovit i några timmar öppnade jag mina fantastiska presenter. Så här såg det ut.