Familjen fångad i stunden

Josephine står bakom kameran och lyckas fånga den känsla av glädje och samhörighet som bubblade kring vår gemensamma lilla nya medlem. 

Anders skrattar bakom henne :)

Löpningen läker

Här kommer jag "i mål" efter ett härligt pass i de värmländska skogarna. Två veckors infektion har hindrat mig men nu vänder det. 

Besök i barndomsstad

Jag har bott i Stockholm i 30 år snart. Genom åren har jag inte varit en särskilt flitig återvändare till Gävle . De första åren hade jag en viss regelbundenhet kring högtider och födelsedagar men så snart min egen familj tog  form blev det allt längre mellan turerna. 

Mina föräldrar,som bor kvar, reste desto oftare till mig för att bli en del en del mina barns liv. 

Vid besöken har jag egentligen aldrig sagt att jag reser hem. Det hör jag att många gör. Jag reser likafullt till en plats med nostalgi och minnen. Goda minnen och till platser som är välbekanta. Andra slags minnen och ombyggda platser.

Men hemma -det är det inte.

Att leda med hjärta och hjärna

Jag har ägnat en tid till att fundera på vad som gör ett positivt arbetslag som samarbetar väl.

Det är en balans mellan att positivt bekräfta, visa tillit och arbeta mot attityder som sänker arbetsmoral och lust.

Det är ett komplicerat uppdrag och innefattar medarbetarnas egna individuella förmåga, strukturer och förutsättningar samt tid till att mötas i förväntningar och samtal.

Ibland överhopas människor både av det privata livet och krav från jobbet.

Stress uppkommer och inga Quick fix finns att tillgå. Stressande i sig.

Motorsportens hisnande endorfiner

En dag på Gotland Ring med min härligt, skickliga make. En känsla av deja vu. Tiden i depåer runt om i Sverige är förankrad inom mig och det blev en härlig dag.