söndag 18 december 2011
Årtiondets förkylning
Är äntligen på väg tillbaka. Hela veckan har jag varit helt sänkt av snuva, feber och ett uuuselt allmäntillstånd. Jag ser livet komma tillbaka och planerar för att hinna ikapp med julförberedelserna som inte blev av i veckan.
Träningen ska också igång och jag planerar för att dansa Zumba med Lena imorron och kanske springa lite på löpbandet för att benen ska minnas hur det är. Kroppen längtar efter rörelse och sinnet behöver absolut lugnas med lite endorfiner. Nu är det hälsans stig igen och återgång till det som kroppen vill ha - inte vad munnen gapar efter;)
söndag 2 oktober 2011
första oktober 2011
det är ett datum att minnas.
Inte alls för att jag sprang Topploppet i Hagaparken med trubadurer som sjöng Bellmanlåtar i 1700-talskläder, över stock och sten och på grusade vägar med massor av peppande happenings. Min totaltid var inte den bästa men tre av de fem km hade jag kapat av tid och sprang fortare än jag brukar. Förmodligen gjorde det att jag inte orkade i backen vid 3 km och sinkade min totaltid rejält. Nåväl. Nöjd idag,den 2oktober, och med infektion som brutit ut att skylla på. ;)
Näe. Det är inte alls det som är minnesvärt. Det är vädret.
kom ihåg att den 1 i tioende 2011 var det full sommar i Stockholm. Galet varmt i luften och inte ett moln så långt ögat nådde.
Man kan inte vara annat än lycklig.
Inte alls för att jag sprang Topploppet i Hagaparken med trubadurer som sjöng Bellmanlåtar i 1700-talskläder, över stock och sten och på grusade vägar med massor av peppande happenings. Min totaltid var inte den bästa men tre av de fem km hade jag kapat av tid och sprang fortare än jag brukar. Förmodligen gjorde det att jag inte orkade i backen vid 3 km och sinkade min totaltid rejält. Nåväl. Nöjd idag,den 2oktober, och med infektion som brutit ut att skylla på. ;)
Näe. Det är inte alls det som är minnesvärt. Det är vädret.
kom ihåg att den 1 i tioende 2011 var det full sommar i Stockholm. Galet varmt i luften och inte ett moln så långt ögat nådde.
Man kan inte vara annat än lycklig.
mitt löpande
jag förbättras successivt lite i taget men höjer i takt med detta ribban och vill bli bättre och bättre. Kanske är det så det brukar fungera och jag är glad över att det bara är jag som är den jag tävlar mot.
Nu har jag sprungit sista tävlingen för iår och reflekterar över själva tävlandet.
Jag inser att jag egentligen inte alls gillar själva tävlandet.
Det är trångt och folk är så nära så att de nuddar mina armar och fötter. Man måste titta ner i backen för att se vart man kan sätta sina fötter så att man inte sätter dem där nån annan redan satt sina.
Man pressas iväg i ett tempo som blir stressigt men som med facit i Runkeeper är ett lågt tempo. Pulshöjningen beror snarare på stressen och inte på att benen och kroppen springer särskilt fort. Hjärnan tror det bara.
Den teknik man övat upp för att få med sig farten i nedförsbackarna fungerar inte för det är så mycket folk som springer långsammare och bromsar upp. Tekniken för uppförsbackarna är för dålig (bra då har jag hittat ett utvecklingsområde) och hur man än springer känns det som det går för långsamt på de flacka partierna.
Summan av detta är att jag har svårt att uppleva löpningen positivt just i tävlandet och kanske borde jag jobba mest med mitt mentala. För såklart. Det sitter i huvudet. Jag har egentligen kondisen. Jag har den fart jag har. Jag har de muskler jag har och vet egentligen hur jag på bra sätt kan använda benen aktivt.
Ändå. Jag ska tävla nästa år. Den viktigaste funktionen för mig med tävlandet är att träningen blir av. För att nånstans vill även jag ju mäta mig mot andra. Och då vill jag inte skämma ut mig förstås.
Nu har jag sprungit sista tävlingen för iår och reflekterar över själva tävlandet.
Jag inser att jag egentligen inte alls gillar själva tävlandet.
Det är trångt och folk är så nära så att de nuddar mina armar och fötter. Man måste titta ner i backen för att se vart man kan sätta sina fötter så att man inte sätter dem där nån annan redan satt sina.
Man pressas iväg i ett tempo som blir stressigt men som med facit i Runkeeper är ett lågt tempo. Pulshöjningen beror snarare på stressen och inte på att benen och kroppen springer särskilt fort. Hjärnan tror det bara.
Den teknik man övat upp för att få med sig farten i nedförsbackarna fungerar inte för det är så mycket folk som springer långsammare och bromsar upp. Tekniken för uppförsbackarna är för dålig (bra då har jag hittat ett utvecklingsområde) och hur man än springer känns det som det går för långsamt på de flacka partierna.
Summan av detta är att jag har svårt att uppleva löpningen positivt just i tävlandet och kanske borde jag jobba mest med mitt mentala. För såklart. Det sitter i huvudet. Jag har egentligen kondisen. Jag har den fart jag har. Jag har de muskler jag har och vet egentligen hur jag på bra sätt kan använda benen aktivt.
Ändå. Jag ska tävla nästa år. Den viktigaste funktionen för mig med tävlandet är att träningen blir av. För att nånstans vill även jag ju mäta mig mot andra. Och då vill jag inte skämma ut mig förstås.
tisdag 6 september 2011
miljoner med kvinnor
Varmt, vansinnigt och vackert.
Tjejmilen 2011 var en häftig upplevelse. Vackert att springa inne i Stockholm och ändå se kor som betar, grönska, gamla hus och vatten.
Vansinnigt mycket folk och vansinnigt varmt i startfållan.
Jag har aldrig sprungit om så många men det handlade mycket om att vi hamnade i fel startfält. Långt bakom var vi hörde hemma. Man fick kryssa och trixa.
Tjejmilen 2011 var en häftig upplevelse. Vackert att springa inne i Stockholm och ändå se kor som betar, grönska, gamla hus och vatten.
Vansinnigt mycket folk och vansinnigt varmt i startfållan.
Jag har aldrig sprungit om så många men det handlade mycket om att vi hamnade i fel startfält. Långt bakom var vi hörde hemma. Man fick kryssa och trixa.
fredag 2 september 2011
Mitt första millopp
Imorgon springer jag mitt första mil-lopp! Tjejmilen med 30500 kvinnor i alla åldrar.
Jag vet att jag kan. Jag vet att jag är bra. Jag vet att det går fint.
Fast. Jag är lite nervös i alla fall.
Som jag fungerar har kollat av loppet och mentaliserat hur de olika faserna kan gå. Första delen uppåt och trång med många löpare.Det är väl bra tänker jag. Att ta det lungt och springa metodiskt men rätt sakta.
Mitten är flack och här kan man nog få in en egen fart och kanske kan jag öka lite här. Sista delen avslutas med en brant backe och innan ligger en vätskekontroll där jag nog ska ta lite sportdryck. 400 meter brant backe och sen sista femhundra mot målgång i gräs.
så nu.. är det väl bara att springa
Jag vet att jag kan. Jag vet att jag är bra. Jag vet att det går fint.
Fast. Jag är lite nervös i alla fall.
Som jag fungerar har kollat av loppet och mentaliserat hur de olika faserna kan gå. Första delen uppåt och trång med många löpare.Det är väl bra tänker jag. Att ta det lungt och springa metodiskt men rätt sakta.
Mitten är flack och här kan man nog få in en egen fart och kanske kan jag öka lite här. Sista delen avslutas med en brant backe och innan ligger en vätskekontroll där jag nog ska ta lite sportdryck. 400 meter brant backe och sen sista femhundra mot målgång i gräs.
så nu.. är det väl bara att springa
torsdag 25 augusti 2011
jag och min mamma
mamma är väl ungefär 21 år på den här bilden och året är nog sommaren 1963.
Vi står i backen vid mammas morfars gård i Rödmyra i Järvsö.
lördag 13 augusti 2011
löparfest
jag gillar att utmana mig själv med att anmäla mig till tävlingar. Allt runt omkring däremot är lite stressande. Det här galet överdrivna och kommersiella glada och allt pepp. Nu ska jag ändå in och peppa min fina dotter som springer sitt första millop. Ångrar lite att jag inte anmälde mig också.
Nästa år så. Midnattsloppet 2012!
Nästa år så. Midnattsloppet 2012!
onsdag 3 augusti 2011
jag är en löpare
Jag har uppfyllt ett av två mål för min löpning i sommar.
Det ena var att ihärdigt springa varannan dag. Oavsett sträcka och humör eller väder.
Det har gått bra och vissa dagar har jag sprungit varje dag med olika målsättning.
Den ena dagen bara att komma ut, nästa dag att springa längre än jag gjort förut och ibland med målet att träna på spurter.
Löpningen går lättare och mina gåpauser är i det närmaste helt borta. Jag kan öka takten vissa sträckor, vila i nedförslöporna och ibland passa på att jogga lite istället för att gå.
Mitt andra mål var milen. Jag är uppe på 9 km och ska imorgon, sista chansen till löpning här på Gotland i sommar, ge mig på milen. Därför vilar jag idag. Svårträckan jag har mätt ut är 10,6 km så jag kommer att tillåta mig att gå från oljepumpen om jag vill. Det är bara det att just den biten brukar jag kunna öka takten och springa lätt och spänstigt i lätt nedförslut med vår postlåda i sikte.
Det ena var att ihärdigt springa varannan dag. Oavsett sträcka och humör eller väder.
Det har gått bra och vissa dagar har jag sprungit varje dag med olika målsättning.
Den ena dagen bara att komma ut, nästa dag att springa längre än jag gjort förut och ibland med målet att träna på spurter.
Löpningen går lättare och mina gåpauser är i det närmaste helt borta. Jag kan öka takten vissa sträckor, vila i nedförslöporna och ibland passa på att jogga lite istället för att gå.
Mitt andra mål var milen. Jag är uppe på 9 km och ska imorgon, sista chansen till löpning här på Gotland i sommar, ge mig på milen. Därför vilar jag idag. Svårträckan jag har mätt ut är 10,6 km så jag kommer att tillåta mig att gå från oljepumpen om jag vill. Det är bara det att just den biten brukar jag kunna öka takten och springa lätt och spänstigt i lätt nedförslut med vår postlåda i sikte.
söndag 24 juli 2011
gotland ring
Gotland är många saker. Här finns en motorbana just runt knuten från vårt hus. Den ligger mitt inne i ett jättelikt kalkbrott med viiita stenar och några få tallar.
Det är absurt men sommaren igenom dyker de upp här. Stekarna med mycket pengar. De vill leka på banan med sin fina och jättedyra bilar.
Mitt i den gotländska naturen står de där och glänser. Ferrarri, Porsche och Lamborghini....
Anders kör med sin Alfa Romeo nästan lika fort som dem. och idag åkte jag med för första gången. Livet är till för att upplevas, eller hur?!
Det är absurt men sommaren igenom dyker de upp här. Stekarna med mycket pengar. De vill leka på banan med sin fina och jättedyra bilar.
Mitt i den gotländska naturen står de där och glänser. Ferrarri, Porsche och Lamborghini....
Anders kör med sin Alfa Romeo nästan lika fort som dem. och idag åkte jag med för första gången. Livet är till för att upplevas, eller hur?!
lördag 23 juli 2011
sorg och förtvivlan
sommaren 2011 kommer för all och evig tid att minnas som sommaren då nära på nittio personer miste livet i ett vansinnighetsdåd i vårt kära grannland.
mitt i vår idyll möts vi av fruktansvärda bilder och vittnesskildringar. Unga människor, i början av sitt politiska engagemang, vittnar om sin skräckfyllda upplevelse.
en man gripen. man undrar hur hans hjärna fungerar och vad som bidragit till att hans tankar övergick i denna bisarra handling.
mitt i vår idyll möts vi av fruktansvärda bilder och vittnesskildringar. Unga människor, i början av sitt politiska engagemang, vittnar om sin skräckfyllda upplevelse.
en man gripen. man undrar hur hans hjärna fungerar och vad som bidragit till att hans tankar övergick i denna bisarra handling.
måndag 18 juli 2011
Löpning - en del av vardagen
Många tycker att det är svårt att upprätthålla sin träning på sommaren. Det tyckte jag också förut. När den mest bestod av galet roliga danspass med Lena på Bodyjoy och ett och annat långsamt bodybalancepass. Hur lätt var det att upprätthålla? Att skapa känslan av eurofori i en aerobicklass eller som nu senare zumbans inverkan på känslan av sensualitet?!
Löpningen har man alltid med sig. Vart man än är, hur vädret än är, hur lite tid man än har och är därför lätt att lägga in i semesterlunkens vardag.
Dagsrutiner kommer rätt så lätt till mig och jag kan göra struktur av ingenting men även för de som lever mer flaxigt och där dagarna ser mer olika ut kan det finnas plats för ett litet(eller längre)löppass.
däremellan har jag lagt in skön yoga och ett och annat styrkepass och jag tror jag egentligen tränar bättre och mer effektivt på sommaren då jag inte är så stressad eller har tider att passa.
I love sommarträning!
Löpningen har man alltid med sig. Vart man än är, hur vädret än är, hur lite tid man än har och är därför lätt att lägga in i semesterlunkens vardag.
Dagsrutiner kommer rätt så lätt till mig och jag kan göra struktur av ingenting men även för de som lever mer flaxigt och där dagarna ser mer olika ut kan det finnas plats för ett litet(eller längre)löppass.
däremellan har jag lagt in skön yoga och ett och annat styrkepass och jag tror jag egentligen tränar bättre och mer effektivt på sommaren då jag inte är så stressad eller har tider att passa.
I love sommarträning!
lördag 16 juli 2011
Stenar med historiska anor
VI vandrar regelbundet på stranden på Furillen, Norra Gotland. Här hittar vi alltid stenar med fossiler och fascineras av det vita i kalkstenen och hur havet formar dem till lena och fina smycken.
På Furillen är naturen karg och vindpinad. Träden ligger nästan ner och marken är täckt med blåeld, renfana, tistlar och andra blomster. Allt som kan växa här är tåligt och livskraftigt och slår rot mitt i stenstranden.
Luften och ljuset härute skapar en känsla av total frihet och har en läkande kraft för själen.
fredag 1 juli 2011
Kontakt med mig själv
En vecka. Det är vad det tar för min kropp och själ att hitta balans och få ner pulsen.
En känsla av att vara helt avstressad fyller mig och det är lätt att gå från högintensiv träning till korsord i hängmattan.
En känsla av att vara helt avstressad fyller mig och det är lätt att gå från högintensiv träning till korsord i hängmattan.
lördag 18 juni 2011
tid för själen
jag är en ensamvarg.
Gillar att vara ensam.
Behöver vara ensam. I alla fall i stunder och eftersom jag har utvalda nära och kära att umgås med när jag träder ur min ensamhet känns det bara så bra.
Med åren har jag lärt mig att gilla mig själv. Som ensamvarg och en som väljer vilka jag anförtror mig åt. det har inte alltid varit så.
Ofta har jag känt mig udda och märklig och så fel. Eftersom jag inte har känslorna på utsidan och en som kan skämta och flamsa och vara allmänt glad(eller gråta) in absurdum.
Gillar att vara ensam.
Behöver vara ensam. I alla fall i stunder och eftersom jag har utvalda nära och kära att umgås med när jag träder ur min ensamhet känns det bara så bra.
Med åren har jag lärt mig att gilla mig själv. Som ensamvarg och en som väljer vilka jag anförtror mig åt. det har inte alltid varit så.
Ofta har jag känt mig udda och märklig och så fel. Eftersom jag inte har känslorna på utsidan och en som kan skämta och flamsa och vara allmänt glad(eller gråta) in absurdum.
måndag 13 juni 2011
cyklister i stan
.... en fara för gångtrafikanter.
Det har fullkomligt exploderat. Cykelintresset hos Stockholmare.
I grunden säkert både miljövänligt och bra för den egna hälsan. Alla vet att jag är för båda delarna.
Likafullt. Det är bara helt för mycket. Cyklisterna i Stockholm kännetecknas av sin mentalitet. Allt ska gå snabbt. Man tar sig fram med flexibilitet och rundar eventuella problem för att ändå hitta snabbaste vägen. Cyklarna finns i olika modeller- allt från gamla damhojar med bred sadel till unga proggartjejen från Södermalm till coolaste ultralätta cykeln med tighta outfiten till fyrioåringen från Sjöstan.
Hur som helst. Alla verkar köra i racerfart och inga regler verkar gälla dem.
På nyheterna ikväll berättar man om nån politiker i stan som tycker att det ska vara tillåtet att köra mot rött och mot enkelriktat om man bara cyklar.
Vad ska man säga?!!!
Det har fullkomligt exploderat. Cykelintresset hos Stockholmare.
I grunden säkert både miljövänligt och bra för den egna hälsan. Alla vet att jag är för båda delarna.
Likafullt. Det är bara helt för mycket. Cyklisterna i Stockholm kännetecknas av sin mentalitet. Allt ska gå snabbt. Man tar sig fram med flexibilitet och rundar eventuella problem för att ändå hitta snabbaste vägen. Cyklarna finns i olika modeller- allt från gamla damhojar med bred sadel till unga proggartjejen från Södermalm till coolaste ultralätta cykeln med tighta outfiten till fyrioåringen från Sjöstan.
Hur som helst. Alla verkar köra i racerfart och inga regler verkar gälla dem.
På nyheterna ikväll berättar man om nån politiker i stan som tycker att det ska vara tillåtet att köra mot rött och mot enkelriktat om man bara cyklar.
Vad ska man säga?!!!
lördag 21 maj 2011
tisdag 17 maj 2011
måndag 16 maj 2011
tillfällig påminnelse eller?
vem vet? hur som helst klättrade nervsmärtan från mitt på foten vidare till hälen och ilningarna i rumpan försvann fram emot lördagkväll.
Söndagen fick jag med mig maken på en kortrunda, tre-och-en-halva, och sträckte ut mig i långa dykningar i poolen efterår.
Ett litet tvivel gnager dock kvar och när nummerlappen till vårruset kom idag gav jag mig ut på en femkilometers bara för att berätta för mitt psyke att jag kan.
Och det kan jag ju. Rätt bra tid också fast det kändes tungt.
Nu är det en vecka kvar så jag ska koncentrera mig på löpträning i veckan. Tar en supertempolöpning imorron bitti för att öka farten lite i kroppen.
Söndagen fick jag med mig maken på en kortrunda, tre-och-en-halva, och sträckte ut mig i långa dykningar i poolen efterår.
Ett litet tvivel gnager dock kvar och när nummerlappen till vårruset kom idag gav jag mig ut på en femkilometers bara för att berätta för mitt psyke att jag kan.
Och det kan jag ju. Rätt bra tid också fast det kändes tungt.
Nu är det en vecka kvar så jag ska koncentrera mig på löpträning i veckan. Tar en supertempolöpning imorron bitti för att öka farten lite i kroppen.
torsdag 12 maj 2011
dysfunktionell kropp
min rygg gör sig påmind. Det ilar och hugger mitt på utsidan av vänster fot. Sendraget i benet väcker mig varje timme och tvingar mig upp ur sängen för få krampen att släppa. Benet är bortdomnat och det sticker i foten. Stundtals känns det som jag bara har ett ben. Det högra.
Bilkörningen blir lidande och det är nästan omöjligt att ligga i bilkö och krypköra eftersom vänsterfoten inte orkar med trixandet med kopplingen.
jag tänker på hur det är att ha dolt handikapp. Att jag inte vill att folk ska veta. Jag vill vara den där sportiga, sunda och starka som nästan är femtio och håller sig i trim. När påminnelsen blir stark ser jag att de där loppen inte är viktiga. Bara jag kan få fortsätta springa, njuta och leva som jag vill.
suck!
Bilkörningen blir lidande och det är nästan omöjligt att ligga i bilkö och krypköra eftersom vänsterfoten inte orkar med trixandet med kopplingen.
jag tänker på hur det är att ha dolt handikapp. Att jag inte vill att folk ska veta. Jag vill vara den där sportiga, sunda och starka som nästan är femtio och håller sig i trim. När påminnelsen blir stark ser jag att de där loppen inte är viktiga. Bara jag kan få fortsätta springa, njuta och leva som jag vill.
suck!
onsdag 11 maj 2011
söndag 1 maj 2011
tisdag 5 april 2011
congratulation
.... säger min IPhone när jag avslutar min morgonjogg 06:25 igår morse!
Tänk att man kan bli glad av en bekräftelse från en app! Den förkunnar att jag sprungit rekordfort på min 3,5kmrunda. Jag blir glad och peppad. Nu ska jag intervallträna, uthållighetsträna och våga mig på en lång tempotur när vi åker till Gotland.
Tänk att man kan bli glad av en bekräftelse från en app! Den förkunnar att jag sprungit rekordfort på min 3,5kmrunda. Jag blir glad och peppad. Nu ska jag intervallträna, uthållighetsträna och våga mig på en lång tempotur när vi åker till Gotland.
måndag 4 april 2011
söndag 3 april 2011
längtan till en ö
två veckor kvar och jag tar fram en ikeakasse och börjar lägga ner saker. Små olika ting som jag tänker att vi ska ha med oss. En fågelbok från bokrean, småflaskorna med snaps som stått i skåpet sedan kräftskivan förra året, en ny fleecefilt jag fått genom en tidning, en bäddmadrass som blivit över när Albin fått ny större säng... Skapar bilder av hur livet kan se ut i sommar.
Förberedelserna och längtan är en del av själva sommarvistelsen. Att pussla ihop världen inne i mitt huvud med den utanför. Det är en njutning bara det.
Påsken inleder vår säsong i vårt hus och förbereder det för att på bästa tänkbara sätt. För att vi inte ska arbeta så mycket under själva sommaren utan mera njuta av det vi skapat. Årets påskarbete består i planen att vi ska anordna en lite toalett och handfat på övervåningen. Vi planerar att minska ner garderobsväggen och skapa en möjlighet att gå på toaletten mitt i natten utan att vingla ner i vår branta trappa och genom hela undervåningen. Det blir snickarbyxor på hela påsken och kanske blir det en extra resa i slutet av maj för att färdigställa.
men nu. Nu plockar jag ner små prylar och ting i min kasse. Skriver listor och ritar principritningar. Snart är vi där.
Förberedelserna och längtan är en del av själva sommarvistelsen. Att pussla ihop världen inne i mitt huvud med den utanför. Det är en njutning bara det.
Påsken inleder vår säsong i vårt hus och förbereder det för att på bästa tänkbara sätt. För att vi inte ska arbeta så mycket under själva sommaren utan mera njuta av det vi skapat. Årets påskarbete består i planen att vi ska anordna en lite toalett och handfat på övervåningen. Vi planerar att minska ner garderobsväggen och skapa en möjlighet att gå på toaletten mitt i natten utan att vingla ner i vår branta trappa och genom hela undervåningen. Det blir snickarbyxor på hela påsken och kanske blir det en extra resa i slutet av maj för att färdigställa.
men nu. Nu plockar jag ner små prylar och ting i min kasse. Skriver listor och ritar principritningar. Snart är vi där.
En kväll för själen
Mitt gym har en atmosfär som gör att alla känner sig välkomna, att man duger som man är, att alla som är där bryr sig om varandra. Jag vet inte om det verkligen är så men det är känslan man får och jag vet att jag delar den med många andra.
Igår kväll deltog jag på ett arrangemang med fokus på just mig och mitt välbefinnande. Mitt och 59 andra tjejers. I alla åldrar.
Vi inledde med ett fantastiskt zumba-pass med en inbjuden gästinstruktör. En riktig latino från chile som förmedlade energi, glädje och gav en ork som aldrig tog slut. Galet roligt och beroendeframkallande.
Dusch med väldoftande oljor och krämer, rygg-och nackmassage, fotomslag med pepparmyntsolja, koppning (!! och det behöver jag skriva mer om bara det!) meditation på spikmatta och chaithé och en kort föreläsning om kvinnor och träning.
Vi avslutade med mat och dryck och därefter somnade jag avspänd och lycklig.
En paus i vardagen tillsammans med 60 kvinnor som alla delar viljan och glädjen i att ta hand om sig, sin kropp och sin själ. Som vet att träning inte alltid sker utifrån lust utan mer för att man vet att man ska och är skyldig sin kropp det.
För att man vill att kroppen ska orka länge till. Vilsamt.
Igår kväll deltog jag på ett arrangemang med fokus på just mig och mitt välbefinnande. Mitt och 59 andra tjejers. I alla åldrar.
Vi inledde med ett fantastiskt zumba-pass med en inbjuden gästinstruktör. En riktig latino från chile som förmedlade energi, glädje och gav en ork som aldrig tog slut. Galet roligt och beroendeframkallande.
Dusch med väldoftande oljor och krämer, rygg-och nackmassage, fotomslag med pepparmyntsolja, koppning (!! och det behöver jag skriva mer om bara det!) meditation på spikmatta och chaithé och en kort föreläsning om kvinnor och träning.
Vi avslutade med mat och dryck och därefter somnade jag avspänd och lycklig.
En paus i vardagen tillsammans med 60 kvinnor som alla delar viljan och glädjen i att ta hand om sig, sin kropp och sin själ. Som vet att träning inte alltid sker utifrån lust utan mer för att man vet att man ska och är skyldig sin kropp det.
För att man vill att kroppen ska orka länge till. Vilsamt.
tisdag 29 mars 2011
Glykemiskt Index - å belastning
En hel vetenskap är det.
"Glykemiskt index (GI) är ett mått på olika livsmedels effekt på blodsockervärdet." står det i Wikipedia.
Så det handlar om det. Att ha balans på blodsockret för att kroppen ska må bra. Det enkla är att minimera socker i kosten och lära sig om olika sockerarter. Glukos, fruktos, laktos, stärkelse...
Jag fungerar ju alltid så att jag slukar allt jag kan om ämnet och har därför läst Fredrik Paulun och hans isodiet och Ola Lauritzens böcker.
GI - glykemiskt index - är ett begrepp som förekommer ofta i hälsosammanhang. Begreppet introducerades av Jenkins och medarbetare för cirka 20 år sedan. Det går ut på att enskilda livsmedel ges ett glykemiskt index baserat på hur snabbt de bryts ner och absorberas i mag-tarmkanalen.
Kolhydraterna i livsmedel tas upp i kroppen olika snabbt, beroende på hur de är kemiskt uppbyggda, i vilken form de finns i livsmedlet, som hela spannmålskorn eller som mjöl, och om de har behandlats industriellt, till exempel med värme. Man brukar tala om "snabba" och "långsamma" livsmedel. På ett standardiserat sätt mäts hur snabbt och länge blodsockernivån påverkas efter att man ätit ett livsmedel. Resultaten brukar uttryckas som glykemiskt index, GI.
Ett långsamt upptag av kolhydrater leder till en mer utplanad blodsockerhöjning, vilket dämpar insulinpåslaget efter en måltid. Det bidrar till att hålla blodsockret på en jämn nivå mellan måltider och till hälsosammare fettomsättning och blodfettsnivåer.
Hur som helst.... Det fungerar. Min man har gått ner 12 kilo i vikt på 10 veckor och jag själv 8. Parallellt tränar vi mer än nånsin och mår bättre än nånsin.
Det vi snabbt kom fram till är att inte prata så mycket om det här med alla. Det finns så mycket tyckande och rätt och fel i ämnet och alla måste ändå göra nåt de själva tror på. Vi gillar att leva sundare och den som vill får gärna fråga.
"Glykemiskt index (GI) är ett mått på olika livsmedels effekt på blodsockervärdet." står det i Wikipedia.
Så det handlar om det. Att ha balans på blodsockret för att kroppen ska må bra. Det enkla är att minimera socker i kosten och lära sig om olika sockerarter. Glukos, fruktos, laktos, stärkelse...
Jag fungerar ju alltid så att jag slukar allt jag kan om ämnet och har därför läst Fredrik Paulun och hans isodiet och Ola Lauritzens böcker.
GI - glykemiskt index - är ett begrepp som förekommer ofta i hälsosammanhang. Begreppet introducerades av Jenkins och medarbetare för cirka 20 år sedan. Det går ut på att enskilda livsmedel ges ett glykemiskt index baserat på hur snabbt de bryts ner och absorberas i mag-tarmkanalen.
Kolhydraterna i livsmedel tas upp i kroppen olika snabbt, beroende på hur de är kemiskt uppbyggda, i vilken form de finns i livsmedlet, som hela spannmålskorn eller som mjöl, och om de har behandlats industriellt, till exempel med värme. Man brukar tala om "snabba" och "långsamma" livsmedel. På ett standardiserat sätt mäts hur snabbt och länge blodsockernivån påverkas efter att man ätit ett livsmedel. Resultaten brukar uttryckas som glykemiskt index, GI.
Ett långsamt upptag av kolhydrater leder till en mer utplanad blodsockerhöjning, vilket dämpar insulinpåslaget efter en måltid. Det bidrar till att hålla blodsockret på en jämn nivå mellan måltider och till hälsosammare fettomsättning och blodfettsnivåer.
Hur som helst.... Det fungerar. Min man har gått ner 12 kilo i vikt på 10 veckor och jag själv 8. Parallellt tränar vi mer än nånsin och mår bättre än nånsin.
Det vi snabbt kom fram till är att inte prata så mycket om det här med alla. Det finns så mycket tyckande och rätt och fel i ämnet och alla måste ändå göra nåt de själva tror på. Vi gillar att leva sundare och den som vill får gärna fråga.
söndag 13 februari 2011
hälsa eller yta
När sanningen hinner ikapp märker man det.
Man får små kvitton på allt osunt leverne som man under många år gett sig hän till.
Överflödet av mat, sötsaker, chips och alkoholhaltiga drycker och alldeles för lite fysisk aktivitet.
Med ålder orkar inte kroppen med. De små genetiska svagheter man har visar sig. Högt blodtryck, insulinkänslighet till gränsen till diabetes typ 2, ont i leder, svaghet i rygg och dålig tarmfunktion.
Att byta liv är det enda sättet att be sin kropp om ursäkt. Ingen kropp mår bra av att släpa på övervikt. Ingen kropp låter heller bli att reagera på en förändrad livsstil. Avstår man alkohol, äter mer genomtänkt och ger sin kropp möjlighet att röra sig så händer nåt.Man mår bättre.
Tyvärr blandar de flesta ihop viktminskning med utseende. Man tror att man ska gå ner i vikt för att se bra ut. Att det är nåt form av ideal som säger att midjemåttet ska vara under 80 för kvinnor. Inte för att bukfettet höjer risken för hjärt-och kärlsjukdom.
Att lära sig att äta det som kroppen behöver, varken mer eller mindre, i rätt mängd och med energiinnehåll som inte överstiger det man sedan gör av med. Så enkelt som så. Därför är det olyckligt att även TV4 lanserar GI som en diet i syfte att gå ner i vikt. När det i själva verket är en livsstil med allsidig men rätt kost för kroppen som kan leda till viktminskning i de fall man har överskott på fett.
För mig handlar det om hälsa. Att må bra. Både kropp och hjärna. Att kicka igång sin kropp med endorfinkickar som löpning en solig dag med nya broddar. Och det gör jag för min egen skull. Ingen annans.
Man får små kvitton på allt osunt leverne som man under många år gett sig hän till.
Överflödet av mat, sötsaker, chips och alkoholhaltiga drycker och alldeles för lite fysisk aktivitet.
Med ålder orkar inte kroppen med. De små genetiska svagheter man har visar sig. Högt blodtryck, insulinkänslighet till gränsen till diabetes typ 2, ont i leder, svaghet i rygg och dålig tarmfunktion.
Att byta liv är det enda sättet att be sin kropp om ursäkt. Ingen kropp mår bra av att släpa på övervikt. Ingen kropp låter heller bli att reagera på en förändrad livsstil. Avstår man alkohol, äter mer genomtänkt och ger sin kropp möjlighet att röra sig så händer nåt.Man mår bättre.
Tyvärr blandar de flesta ihop viktminskning med utseende. Man tror att man ska gå ner i vikt för att se bra ut. Att det är nåt form av ideal som säger att midjemåttet ska vara under 80 för kvinnor. Inte för att bukfettet höjer risken för hjärt-och kärlsjukdom.
Att lära sig att äta det som kroppen behöver, varken mer eller mindre, i rätt mängd och med energiinnehåll som inte överstiger det man sedan gör av med. Så enkelt som så. Därför är det olyckligt att även TV4 lanserar GI som en diet i syfte att gå ner i vikt. När det i själva verket är en livsstil med allsidig men rätt kost för kroppen som kan leda till viktminskning i de fall man har överskott på fett.
För mig handlar det om hälsa. Att må bra. Både kropp och hjärna. Att kicka igång sin kropp med endorfinkickar som löpning en solig dag med nya broddar. Och det gör jag för min egen skull. Ingen annans.
torsdag 13 januari 2011
liten blir stor
det går så fort.
alla dagar man lagat mat, tvättat tvätt, torkat av bord, betalat räkningar, lekt, läst, badat, tröstat, nattat, peppat, stöttat, förhört läxor, slagit in julklappar, skrattat, gråtit, handlat, diskat........
plötligt är de många. och trean flyttar.
Först flyttade ettan. Dagen efter sin nittonårsdag. En egen tvåa tillsammans med hjärtevännen. De målade, inredde och skapade sitt hem. Det kändes konstigt men ändå naturligt. Min filifjonka. Hon hade jobb och kärlek och allt kändes så rätt.
Sen flyttade tvåan. Han var också nitton. En kämpig vår med många tårar, strider och krav. Allt vände men han ville flytta och ingenting kändes bra. En andrahandsbostad med kall vinter och vatten som frös under huset. Litet hus med svag utebelysning och knappt några grannar. Han hade jobb men sin kärlek i annat land och ingenting kändes längre rätt. Som väl var fick han en riktig bostad precis lagom till tjugoårsdagen och riktig säng, eget kök och soffa. Samma port som storasyster. Allt kändes rätt igen.
Nu flyttade trean. Nitton år packade han och storebror in alla saker och flyttade på juldagen.Samma port som storasyster och storebror. Han har jobb. Kanske en kärlek och allt känns rätt.
Man är för evigt knutna till sina barn. De är de mest fantastiska underbara och ljuvliga vuxna personer jag känner. Av alla människor på jorden är de de roligaste, varmaste, klokaste och bästa. Som jag helst av alla träffar. För alltid är de välkomna när som helst på dygnet och med vad de än behöver.
tre av mina små har blivit stora. tur är det väl att jag har den fjärde kvar ;)
alla dagar man lagat mat, tvättat tvätt, torkat av bord, betalat räkningar, lekt, läst, badat, tröstat, nattat, peppat, stöttat, förhört läxor, slagit in julklappar, skrattat, gråtit, handlat, diskat........
plötligt är de många. och trean flyttar.
Först flyttade ettan. Dagen efter sin nittonårsdag. En egen tvåa tillsammans med hjärtevännen. De målade, inredde och skapade sitt hem. Det kändes konstigt men ändå naturligt. Min filifjonka. Hon hade jobb och kärlek och allt kändes så rätt.
Sen flyttade tvåan. Han var också nitton. En kämpig vår med många tårar, strider och krav. Allt vände men han ville flytta och ingenting kändes bra. En andrahandsbostad med kall vinter och vatten som frös under huset. Litet hus med svag utebelysning och knappt några grannar. Han hade jobb men sin kärlek i annat land och ingenting kändes längre rätt. Som väl var fick han en riktig bostad precis lagom till tjugoårsdagen och riktig säng, eget kök och soffa. Samma port som storasyster. Allt kändes rätt igen.
Nu flyttade trean. Nitton år packade han och storebror in alla saker och flyttade på juldagen.Samma port som storasyster och storebror. Han har jobb. Kanske en kärlek och allt känns rätt.
Man är för evigt knutna till sina barn. De är de mest fantastiska underbara och ljuvliga vuxna personer jag känner. Av alla människor på jorden är de de roligaste, varmaste, klokaste och bästa. Som jag helst av alla träffar. För alltid är de välkomna när som helst på dygnet och med vad de än behöver.
tre av mina små har blivit stora. tur är det väl att jag har den fjärde kvar ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
