tid för själen

jag är en ensamvarg.
Gillar att vara ensam.
Behöver vara ensam. I alla fall i stunder och eftersom jag har utvalda nära och kära att umgås med när jag träder ur min ensamhet känns det bara så bra.
Med åren har jag lärt mig att gilla mig själv. Som ensamvarg och en som väljer vilka jag anförtror mig åt. det har inte alltid varit så.
Ofta har jag känt mig udda och märklig och så fel. Eftersom jag inte har känslorna på utsidan och en som kan skämta och flamsa och vara allmänt glad(eller gråta) in absurdum.

cyklister i stan

.... en fara för gångtrafikanter.
Det har fullkomligt exploderat. Cykelintresset hos Stockholmare.
I grunden säkert både miljövänligt och bra för den egna hälsan. Alla vet att jag är för båda delarna.
Likafullt. Det är bara helt för mycket. Cyklisterna i Stockholm kännetecknas av sin mentalitet. Allt ska gå snabbt. Man tar sig fram med flexibilitet och rundar eventuella problem för att ändå hitta snabbaste vägen. Cyklarna finns i olika modeller- allt från gamla damhojar med bred sadel till unga proggartjejen från Södermalm till coolaste ultralätta cykeln med tighta outfiten till fyrioåringen från Sjöstan.
Hur som helst. Alla verkar köra i racerfart och inga regler verkar gälla dem.
På nyheterna ikväll berättar man om nån politiker i stan som tycker att det ska vara tillåtet att köra mot rött och mot enkelriktat om man bara cyklar.
Vad ska man säga?!!!