liten blir stor

det går så fort.
alla dagar man lagat mat, tvättat tvätt, torkat av bord, betalat räkningar, lekt, läst, badat, tröstat, nattat, peppat, stöttat, förhört läxor, slagit in julklappar, skrattat, gråtit, handlat, diskat........
plötligt är de många. och trean flyttar.
Först flyttade ettan. Dagen efter sin nittonårsdag. En egen tvåa tillsammans med hjärtevännen. De målade, inredde och skapade sitt hem. Det kändes konstigt men ändå naturligt. Min filifjonka. Hon hade jobb och kärlek och allt kändes så rätt.

Sen flyttade tvåan. Han var också nitton. En kämpig vår med många tårar, strider och krav. Allt vände men han ville flytta och ingenting kändes bra. En andrahandsbostad med kall vinter och vatten som frös under huset. Litet hus med svag utebelysning och knappt några grannar. Han hade jobb men sin kärlek i annat land och ingenting kändes längre rätt. Som väl var fick han en riktig bostad precis lagom till tjugoårsdagen och riktig säng, eget kök och soffa. Samma port som storasyster. Allt kändes rätt igen.

Nu flyttade trean. Nitton år packade han och storebror in alla saker och flyttade på juldagen.Samma port som storasyster och storebror. Han har jobb. Kanske en kärlek och allt känns rätt.

Man är för evigt knutna till sina barn. De är de mest fantastiska underbara och ljuvliga vuxna personer jag känner. Av alla människor på jorden är de de roligaste, varmaste, klokaste och bästa. Som jag helst av alla träffar. För alltid är de välkomna när som helst på dygnet och med vad de än behöver.

tre av mina små har blivit stora. tur är det väl att jag har den fjärde kvar ;)