Vi är ofta i framtiden i våra tankar. I våra planer om hur det ska bli när vi äntligen kommer till en punkt längre fram i tiden. I synnerhet jag. Jag har i hela mitt vuxna liv varit en person som strukturerat upp och planerat, åt mig själv och åt andra. Det i sig är förstås en värdefull kunskap. Som både jag och andra uppskattar.
Under senare år har jag blivit bättre på att stanna till. Njuta av nuet mera och betrakta det som finns runt om och som de facto ÄR mitt liv. Jag gör det nu.
Viktigast av allt för människor är att få känna tillhörighet med andra. Bli bekräftad av andra. Känna sig älskad av andra. Såklart även för mig.
Jag är priviligerad. Jag har ju dig.
Du bär mig i stunder av sorg och smärta. Du delar min glädje. Du vet hur jag tänker och ibland i vår ordlöshet möts vi i ett leende när vi tänkt samma tanke samtidigt.
Vår starka gemenskap och ända ner på djupet vänskap och kärlek är själva fundamentet i mitt liv.
Det vi byggt, både med brädor och skruv och upplevelser vi delat, och hur formats är ett gemensamt verk.
Jag bär dig i dina stunder av smärta och försöker lindra din sorg. Jag delar din glädje och hör dina tankar. Jag är priviligerad. Jag har dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar