Hon har allt det framför sig. Förkylningar, sömnlösa nätter, oro och brist på egentid. Men också mjuka armar om sin hals, kvillrande uppskattande skratt, utvecklande steg i varje fas.
Ljuvliga båda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
tankar om livet och omvärlden i förhållande till mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar